Om att av-dopa en ekonomi: Ekots Staffan Sonning

2:56 min

Utrikeskrönikan den 15 februari

Stockholm torsdag.

I går lät den svenska riksbanken räntat ligga oförändrad på rekordlåga minus 0,5 procent. Det får ses som ännu ett exempel på att världens centralbanker har en knepig uppgift framför sig. Det är främst centralbankerna som har haft uppgiften att försöka få fart i världens haltande ekonomier sedan finanskrisen slog till för snart tio år sedan.

Det är ovanligt att de icke-politiska centralbankerna får ta en så stor del av ansvaret för krisbekämpning. Det berodde bland annat på att en rad länder hade ansträngda statsfinanser och inte ansåg sig kunna använda skattefinansierade stimulanser, som investeringar i infrastruktur och annat.

Istället har centralbank efter centralbank har sänkt räntorna ner mot noll, och i flera fall förbi noll, som till exempel i Sverige. Dessutom har de öst ut stora mängder nytryckta pengar. De här stimulanspaketen är tänkta att ge tillgång till billiga pengar så att medborgarna ska konsumera och företagen investera och de ekonomiska hjulen ska börja snurra snabbare igen.

Men frågan är hur centralbankerna ska kunna dra tillbaka stödåtgärderna, utan att riskera att dra igång en ny ekonomisk inbromsning. Den risken demonstrerades tydligt år 2013, då den dåvarande chefen för den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, Ben Bernanke, frågades ut av den amerikanska kongressen och sa, att centralbanken skulle upphöra med sin pengatryckning. Då fick investerarna panik och sålde sina statspapper – och räntorna sköt i höjden.

Paniken försvann, när centralbanken hade förklarat, att tillbakadragandet skulle ske långsamt och gradvis.

Det här har lett till en situation i många länder där räntorna är nära noll eller negativa och tillgången till pengar är mycket god. De ekonomierna är dopade med billiga pengar. Problemet är att en lång rad av världens länder befinner sig i en högkonjunktur med god tillväxt och nära det som brukar beskrivas som full sysselsättning.

Dessutom har inflationen förhållit sig envist låg i många år. Då har de billiga pengarna istället sökt sig till tillgångar som aktier och fastigheter till exempel och priserna på dem har stigit. Vi har fått tillgångsinflation. Och det gör centralbankernas reträtt ännu mer delikat. Fallande priser på tillgångar kan förstärka en inbromsning av ekonomin, bland annat eftersom folk upplever sig som fattigare och konsumerar mindre.

Och eftersom konjunkturerna svänger, så kommer en vändning mot lågkonjunktur förr eller senare. Gissningsvis förr. Och frågan är vad centralbankerna gör då. Verktygslådan är nästan tom.