Jobba, jobba, jobba... hos Rådberg, Petersson och Gafvelin

10 min

Jenny Teleman har läst "Politiken" av Helene Rådberg, "Drottningen i kassan" av Erika Petersson och "Djupet" av Karin Gavfelin. Tre böcker om det som kallas kvinnoyrke.

Det senaste uppdaterade arbetsschemat har just anlänt i min mejlkorg. Där står lite om var jag kommer att stå torsdag 12 april, fredag 11 maj, tisdag 12 juni. Runt krogborden i mina kvarter jämför frilansarna sin dåliga ekonomi med de fast anställdas schemastyrda rundgång.

Utvecklingssamtal. Måndagsmöte. Webbkurs. Arbete. Arbetslivet i min bransch. Tre skildringar har jag dessutom just läst i en linje efter varandra som handlar om att arbeta. Om kvinnor som arbetar i arbetaryrken.

Det är lyriksamlingen "Politiken" av Helene Rådberg. "Om att arbeta med vardagsbarn i rutiner". Lyrik som handlar om ett arbetsliv som består av att "småbarnens täthet sökande närhet pågår inom arbetstiden". Att vara förskolärare helt enkelt. Omsorgspedagog är omsorgspersonal.

Barngruppens personal med värmekropparna i sitt arbetsknä

Innehållsleverantör i den offentliga sektorn, tänker jag, lekmöjligheterna är oändliga.

"De som tillhandahåller äggkartong, handdocka, trolldeg" skriver Helene Rådberg

Sjuksköterskor, barnmorskor, vård- och omorgspersonal, gymnasie-, grundskol- och förskollärare består av 820 000 personer. Inom vården finns också Sveriges vanligaste yrke. Det är undersköterska inom hemtjänst, hemsjukvård och äldreboenden. 138 000 personer. Det får man veta.

Förskollärarna är till 95 procent kvinnor. Grundutbildade sjuksköterskor är till 92 procent kvinnor. Det betyder att nästan alla barn som tas om hand när alla andra föräldrar är på sina jobb, i sina yrken ses till av kvinnor.

"Politiken" är poesi om "Barngruppens personal", om "att vara i barnarbetet, alltså "med värmekropparna, själva barnkropparna i sitt arbetsknä". "Att varje dag vara grupphanden att hålla i."

"Mitt under brinnande nedskärning" är en samtida smärtfras jag tycker var bra att man hittade här. Många vet hur det hettar i kroppen när några färre ännu en gång ska göra mer och så liiite till. Ensam en stund med 28 barn. Då brinner det i nedskärningen, i hålla handen-handen och i själva kvinnokroppen som får mycket plats i arbetsplatsskildringen. Menopauser som till sist vildstrejkade – inte.

"Men vi sväller svallar slimmas i kroppen som tjänar." skriver Rådeberg

Det är böljande, svallande lyrik som bygger om och klistrar i tanken hop organisationsombyggande ord, politiska ord som halvtid, produktion och schemaordning, med omsorgsord som mellangården, tummetotten, sandlådan.

Ringlande, porlande trådar av arbetsbilder blir det, byggda av stressymptom och fackkunskaper i tröst. Tråckeltrådar av ordlikheter man kan leka länge med och högläsa allt, med ljus brukargruppsröst.

Vreden då? Ja, den är en kolmörk arg huvudfoting som ligger lite under ytan och morrar.

Det märkliga med att sitta i kassan är att då och då bli helt osynlig.

Och drottningen i kassan? Ett annat kvinnodominerat yrkesområde är detaljhandeln. Och drottningen i kassan, det är Erika Petersson och så heter hennes bok. Ja Drottningen i kassan alltså inte Erika Petterson.

Som timjobbande i en stor matvarubutik på Öland är hennes huvudarbetsuppgift: service. Det kan vara svårt. För det märkliga med att sitta i kassan är att då och då bli helt osynlig. Det är nämligen så att den allmänna regeln att säga "hej" när någon säger "hej" inte riktigt gäller för personalen i kassan.

Man kan göra så att ibland handlar man, betalar och säger "hej", men det går också bra att skita i det. Jag vet det själv. Är man trött och arg på sin chef eller sin fru när man handlar mat kan man välja att bara gloshundsöga hon i kassan. Säga inget. Det här tycker drottningen i kassan är oändligt fascinerande. Och det är det ju faktiskt.

Men boken berättar inte om att arbeta med samma spända sorg och kroppstrådar intvinnade i sig, som poesin i "Politiken" gör, även om en ond rygg dyker upp.

Hon berättar också om hur yrkesstoltheten kan få en drottning i kassan att smyga runt hela dan och vakta pyramiden av midsommarsill

"Drottningen i kassan" har roligt som en frisk tonåring, med att blanda tweets, broderade bonader, listor och fejkade löpsedlar om de tio tråkigaste kundskämten. Vänligt faktiskt, skissar Petersson upp ett yrkesliv på oregelbundna tider där oron är störst för att jobba ensam sena kvällar. Hon funderar verkligen, verkligen över hur kul det är att så många kunder pillemariskt håller fast i kontanterna så hårt att den som ska ta betalt måste liksom rycka dem till sig.

De vet nog för lite om yrkesstoltheten. Den som kan få en drottning i kassan att smyga runt hela dan och vakta pyramiden av midsommarsill hon byggt så ingen pajar den med att lägga en ful japp ovanpå.

Men mellan sådana butiksanekdoter och redogörelser för äckligaste ställen folk förvarar pengar på (som förövrigt är snusdosan och munnen) återkommer hon hela tiden till häpnaden efter ett par år i branschen.

Ibland säger de inte "hej" till mig, utan bara stirrar.

Så vad gör en sån här mjuksarkastisk, rolig blandteknikskildring med recensenten? Jo såklart. Jag har nu hälsat maniskt verserat varje gång jag handlar. HEJ, TACK SÅ MYCKET HA EN JÄTTETREVLIG DAG, SER DU ATT JAG VRIDIT STRECKKODEN I DIN RIKTNING?

Jag tror att Petersson skulle kunna göra en fin bonad om den kundtypen också.

*De fem vanligaste överexponerat trevliga fejkfraserna för naturlig kommunikation, från akademiker till person som jobbar med kassaservice.

I korstygn.

En berättelse om sjömansliv. Om båtbyggaren, luffaren och grubblaren Karin.

Intill Peterssons uppkäftiga och överseende frysdiskhumor och den stavelserasande och köttsliga vårdochomsorgsdramatik Helene Rådberg presenterar, språkhus som bägge beskriver kvinnodominerade yrken som en konst. Konsten i att hämta, hälsa, hjälpa, serva, hålla, bära, vara, sitta, fixa och underlätta, vid sidan om dem, kom serieromanen "Djupet" av Karin Gafvelin rullande som en snäckknottrig gammal skorv i höstas. I tidlösa bilder som påminner lite om etsningar vill den berätta om arbete, kvinnlighet. Och frihet.

Om hantverkskicklighet här också, men inte i trösthantverket, inte i pedagoghantverket, inte i servicehantverket. Utan "Djupet" är en berättelse om sjömansliv och ja lite ångest också. Om båtbyggaren, luffaren och grubblaren Karin, som tillhör ett litet globalt kollektiv av folk som älskar gamla replikor av segelfartyg.

Över världen far hon, lämnar en båt för en annan. Ett par månader i ett hav, lämnar, väntar och far sen ut på ett annat med några andra, medan familj och vänner där hemma undrar när hon ska slå sig till ro och börja leva "ett riktigt arbetsliv".

"Vi passerade latitud 25° och WHAM så nådde vi passadvindarna, blåsande från nordost. Vi stängde av motorn. Äntligen seglade vi", svarar Gafvelin.

En blåsig, salt bubbla av arbetsbeskrivning det också. Som en droppe havsspott på nedskärningselden. En påminnelse om att också handen som håller i hammaren kan vara hennes.