Tankar om mansrollen: Ekots Fernando Arias i New York

3:09 min

Utrikeskrönika 8 mars 2018. New York.

”Kvinnor bakom ratten” mumlar taxichauffören på vägen till FN-huset. Chauffören framför kör inte tillräckligt snabbt, tycker han, och accelererar förbi.

Den mannen fick mig att tänka på en sak jag vill ta upp idag, den åttonde mars; en sak jag tycker vi bör prata mer om, nämligen manlighet. Maskulinitet.

Eller kanske ska jag säga socialt konstruerad manlighet, mansrollen, så som vårt samhälle definierar den idag.

För jag tror att mansrollen är något som män bör diskutera och fundera över i mycket större grad än vad vi gör - både idag och alla andra dagar. Maskulinitet: Vad är det? Hur skapas den? Men framförallt, vad gör den med oss?

I flera aktuella debatter i USA försvinner oftast den aspekten. Titta på de masskjutningar som aldrig verkar få ett slut här; vissa ropar efter strängare vapenlagar, andra att säkerheten på skolor måste öka. Även om båda de argumenten är relevanta så finns det en annan sak som nästan alla masskjutningar har gemensamt: förövaren är en man.

Ett annat exempel: Två personer har nyligen lämnat Vita huset efter att de anklagats för att ha misshandlat sin partner.

Båda var män. Och så är det så gott som alltid när det gäller våld i nära relationer.

En majoritet av alla män gör sig aldrig skyldiga till någon av de här sakerna. Jag hävdar inte heller att de här händelserna bara beror på mansrollen, eller ens att de alltid gör det, men misstanken om att den kan spela en roll, borde vara tillräcklig för att vi ska diskutera den mer än vi gör idag.

Både i media och mellan oss män.

För om mansrollen handlar om egenskaper som styrka, om auktoritet, om att aldrig visa känslor, så tror jag att den är ganska destruktiv.

Ett annat signalement för mansrollen är att män inte pratar om den. Ibland får jag höra hur kvinnor i min omgivning pratar med varandra, om problem, om saker de mår bra av, om saker de inte mår bra av, om känslor, om hur det är att vara kvinna i olika situationer. Den diskussionen har jag aldrig med andra män. Jag har den sällan med någon annan heller.

Jag tror inte jag är ensam om det.

Taxichauffören lämnar av mig vid FN-huset och verkar lite mindre frustrerad, men fortfarande stressad. Jag hann inte säga att åtta av tio gångtrafikanter som dör eller skadas allvarligt i New York gör det då en man sitter bakom ratten.