Vad är ditt sociala kreditvärde i morgon?

9:54 min

Dystopierna om ett samhälle där varje steg utanför normen gör att man tappar poäng är på väg att bli verklighet i Kina. Men kanske är vi på väg att på egen väg bygga upp något liknande, varnar Katarina Bjärvall.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

En lördagskväll nyligen la jag upp ett Facebookinlägg om ett radioprogram jag hade hört. Vi satt i bilen på väg till en middag, jag och min man och en vän, och samtalade om programmet och jag ville tipsa. Så snart jag hade lagt upp inlägget ångrade jag mig. Hur skulle jag framstå om jag satt och lyssnade på P1 klockan åtta en lördag? Hur tråkig får man bli?

Om jag hade bott i Kina hade det inlägget kunnat sänka mitt sociala kreditvärde. Tönt, hade algoritmerna kunnat konstatera. Eller kanske tvärtom? Kanske hade det värderats som ett intellektuellt plus att lyssna på P1 en lördagskväll? Det är ännu outgrundligt hur algoritmerna är inställda i det system för social kreditvärdighet som just nu testas i Kina.

Den som köper cigarretter dalar i värde men den som deltar i ett sluta röka-program kan stiga

Den som har sett "Nosedive", ett av de mest uppmärksammade avsnitten i den teknologidystopiska Netflixserien "Black Mirror", vet vad jag talar om. Där har det sociala samspelet blivit en ren marknad. Alla du träffar, från butikspersonal till din egen familj, poängsätter dig genom att rikta mobilen mot dig och blippa. Den samlade poängen blir ett värde som blir avgörande när du vill ha en bostad, ett jobb eller en kärleksrelation.

Som alltid när det gäller tech-dystopier är detta bara snäppet värre än verkligheten. Den kinesiska regeringen planerar att sjösätta sitt så kallade sociala kreditsystem år 2020. Tanken är att allt en medborgare gör på nätet och en stor del av det som hen gör utanför nätet ska poängsättas.

Att delta blir obligatoriskt, på så vis att alla kineser får sitt sociala kreditvärde, ungefär som alla svenskar har ett personnummer. Men där slutar likheterna. Medan personnumret är konstant och baseras på ett fåtal formella komponenter så är det sociala kreditvärdet ständigt fluktuerande och grundat på ett oräkneligt antal variabler.

Var du befinner dig, vilka räkningar du betalar eller inte betalar, vad du köper för kläder och mat, vilka böcker du läser och vilka teveserier eller filmer du ser, vad du förmedlar till din omvärld via sociala medier, vilka vänner du har där och vad de i sin tur förmedlar – allt värderas och vägs samman till ett värde. Det värdet avgör, precis som i teveserien, dina chanser när du vill ha ett banklån, när du vill ut och resa eller när du letar ny skola för dina barn.

Systemet är utformat för att vara karaktärsdanande och knuffa kineserna i riktning mot ett bättre liv. Den som köper cigarretter dalar i värde men den som deltar i ett sluta röka-program kan stiga, berättar Kina-kännaren Johan Lagerkvist.

Att döma av de pilotprojekt som redan är igång, och som beskrivs av författaren Rachel Botsman i boken "Who can you trust?", så kommer en person med högt socialt kreditvärde att belönas med till exempel större rörelsefrihet, medan en person med lågt värde kommer att straffas. År 2017 rapporterades att över 6,1 miljoner kineser vid något tillfälle de senaste fyra åren hade förvägrats att köpa en flygresa på grund av lågt socialt kreditvärde, genererat inom de pågående pilotprojekten.

Rachel Botsman skriver att systemet kommer att utformas som en spelifierad version av det kinesiska kommunistpartiets etablerade övervakningsmetoder, det så kallade dang'an. Inom det systemet är möjligheterna stora för medborgare att sänka varandra genom att rapportera beteenden som rimmar illa med partiidealen.

Det kan tyckas som om det sociala kreditvärdet skulle vara mer objektivt, men de miljarder informationspartiklar som utgör råvaran hanteras subjektivt. Grunden är mänskliga bedömningar eller till och med fördomar. En intervju med en chef inom ett av de kinesiska teknikbolag som driver ett pilotprojekt är talande: Den som spelar dataspel tio timmar om dagen kommer att klassas som lat, den som regelbundet köper blöjor klassas däremot som ansvarstagande, förklarar han.

Det behövs inte ens ett felsteg, det behövs bara ett steg utanför normen och vi kan på dala den marknad som idag kallas civilisation.

Det är möjligt att hävda att även vi i Sverige redan idag har våra sociala kreditvärden. Vi har formaliteter som inkomstdeklarationer, kreditupplysningar och utdrag ur belastningsregistret och vi har de sociala medierna som förmedlar vårt digitala värde till omvärlden. Och så har vi bilden av oss själva utanför skärmarna: vårt utseende, vår utstrålning och vår sociala kompetens eller inkompetens i alla livets relationer. Redan idag kan den som har råd betala för att på olika sätt ge dessa komponenter ett högre värde. Och redan nu får detta återverkningar på våra chanser i livet på sätt som inte är rättvisa eller objektiva.

Men ett digitalt baserat system som det kinesiska ger den dynamiken en helt annan spridning i tid och rum. Räckvidden är gränslös, liksom hävstångseffekten. Det behövs inte ens ett felsteg, det behövs bara ett steg utanför normen och vi kan på dala den marknad som idag kallas civilisation.

Det är inte troligt att en svensk regering skulle låta Skatteverkets folkbokföringsavdelning införa ett socialt rankningssystem och ersätta våra personnummer med sociala kreditvärden. Men det är högst sannolikt att ett digitalt jätteföretag inom kort kommer att erbjuda oss något liknande.

Facebook och Google bereds redan nu plats inom många av de domäner som är grundläggande för vår förmåga att leva våra liv – skola, arbete och myndighetskontakter. Råvarorna finns redan och det är vi som, till synes frivilligt och gratis, matar in dem i systemet, via dessa jättar och andra, via musiktjänster, resesajter och taxiappar, via hälsoappar, sömnappar, navigeringssystem, tv-streamingstjänster, shoppingverktyg, matlagningssajter. Och så vidare.

Hur ska det påverka vårt värde om vi swishar pengar till tiggare? Om vi ger en kollega en komplimang för hens utseende eller om vi kallar någon rasist?

Facebooks grundare Mark Zuckerberg har visionen att hans skapelse ska bli en en utility. Det är ett begrepp som inte har någon given översättning men som ungefär innebär en oumbärlig samhällstjänst, en icke förhandlingsbar del av infrastrukturen. El- och vattenförsörjningssystemen är utilities.

De digitala jättarna må ha ambitionen att få den statusen och den funktionen, men det finns friktion i planerna. Ta en sådan liten detalj som moral. För den kinesiska regeringen är det en enkel sak: Det som rimmar med partiets värderingar är moraliskt och höjer det sociala kreditvärdet, det som strider mot dem är omoraliskt och sänker värdet. För ett digitalt jätteföretag är det knivigare. Hur ska det påverka vårt värde om vi swishar pengar till tiggare? Om vi ger en kollega en komplimang för hens utseende eller om vi kallar någon rasist? Om vi visar bröstvårtan när vi ammar i ett klipp? Det är sådant som Facebook och Google har grubblat över tidigare och knappast slutgiltigt löst.  

Vi kan välja att låta de digitala jättarna mobilisera än mer. Eller så kan vi välja att efter bästa enskilda förmåga var och en försöka trassla oss ur deras trålgarn. Men vi kan också välja att lagstifta – kanske grundlagstifta – bort möjligheterna för dem att ta över samhällsbärande funktioner. 

Rätten till integritet är ett argument. Men det är också omsorgen om allas vår mentala och känslomässiga hälsa. Det kanske inte är hälsosamt för en människa att leva med ständiga värdeomdömen om ens yttre och inre. Det kanske gör en härdad och armerad eller tvärtom, skapar en ängslighet och en skörhet som ger sättningar i själva hjärtat. Redan idag drabbas den generation som tillbringar mest tid med värderande sociala och asociala medier av en ökande psykisk ohälsa. Det ligger nära till hands att ana ett orsakssamband.

Katarina Bjärvall, författare och frilansjournalist

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista