Den här gången är det annorlunda - kanske: Staffan Sonning, Stockholm.

2:51 min
Utrikeskrönikan 28 augusti 2018. Stockholm.

Stockholm, tisdag.

Jag funderar på fenomenet att politiker ibland slåss så att verbala stickor och strån ryker om vem som egentligen kan ta åt sig äran av nåt som går bra i samhället. Och tvärt om vems fel det är om nåt går dåligt.

Nä, jag tänker inte krönikera om den svenska valrörelsen. Det minfältet får mina kolleger ägna sig åt. Jämförelser får ni göra själva. Jag tänker på USA:s president Donald Trump.

Han brukar med jämna mellanrum förklara att han fått den amerikanska ekonomin att vända, och att det är hans förtjänst att de amerikanska aktiekurserna nu har nått rekordnivåer. I går gjorde han det igen. Han skrev på Twitter, att börsen har nått nya rekordnivåer och att siffrorna över konsumtionen är fantastiska.

Som förklaring citerade han med välbehag, återigen på Twitter, den ytterst konservativa dagstidningen Washington Times:

”Gammelmedia försöker skriva om historien genom att ge Obama förtjänsten för Trumps resultat. Sedan President Trump tillträdde, blomstrar ekonomin. Och ju bättre det går, desto mer desperata blir hans kritiker”.

Det finns bara ett problem med den beskrivningen: Den ekonomiska uppgången i USA började år 2009, strax efter att Obama tillträtt. Tittar man på börsutvecklingen, så är det en nästan obruten uppåtgående linje i samma vinkel i nu snart tio år. När jag skriver detta, har 42 000 människor påpekat det i kommentarer till Trumps Tweet.

Det republikanska partiet är lite mer försiktigt på sitt Twitterkonto: President Trump leder FÖR NÄRVARANDE landet i den längsta börsuppgången i modern finanshistoria, skriver de.

Varför ska en svensk bry sig om det här? Man behöver inte bry sig alls. Följdfrågan ska vi dock bry oss om: Hur länge kan det hålla? När kommer nergången, och hur dramatisk blir den? USA är viktigt för massor av länder, inte minst Sverige, eftersom landet är världens största konsument.

President Trump säger att det ska gå bara bättre och bättre. Det påminner inte så litet om uttrycket som myntades under den envisa uppgången i slutet av 90-talet och som användes inte minst i Sverige: Vi lever i ”Den Nya Ekonomin!” Inga gamla ekonomiska lagar gäller längre! Inget skäl till oro!

Den nya ekonomin dog i kraschen som kom efter IT-bubblan. Stora världen raderades ut och arbetslösheten rusade i höjden.

Men vem vet? Det finns en bra bok om att vi aldrig lär oss: This Time it's Different, heter den. Den här gången är det annorlunda.