Om tjusningen i att bevaka val: Johanna Melén, Stockholm

3:19 min
Utrikeskrönika den 13 september 2018. Stockholm.

Stockholm, torsdag.

I söndags gick jag som så många gånger förr över min dotters skolgård men den här gången in genom den entré som leder till skolans matsal. Jag skulle rösta.

Jag tänkte på alla vallokaler jag varit i i andra länder, som korrespondent.

Hur jag vankat av och an utanför och inne i ryska, grekiska, ungerska, kroatiska skolmatsalar, gympahallar och klassrum. Där världen förenas genom skolbarnens teckningar som är sig så lika, i vilka skolkorridorer de än hänger. Med bandspelaren redo: Hej, ursäkta! Har du röstat? Får jag möjligtvis fråga på vilket parti?

Hade jag mött mig själv där på skolgården hade jag förmodligen tillhört de som buttert muttrat ett nej tack, absolut inte. Men förvånansvärt ofta är människor villiga att ställa upp med sin röst och sin åsikt. Genomtänkta utläggningar om varför man valt att stödja det ena eller det andra lägret.

En utrikeskorrespondents år rutas gärna in just efter var och när det hålls olika val. Just nu har jag en hektisk tid framför mig. Söndagen den 30 september är det folkomröstning i Makedonien om ja eller nej till ett historiskt namnbyte. Söndagen därpå är det dags för invånarna i Bosnien Hercegovina att lägga sina röster i ett myller av val till presidentposter och parlament i ett politiskt system som hör till världens mest krångliga. Det kan tyckas lite tråkigt och fantasilöst att låta sin tid så mycket styras efter val. Men jag gillar det. Ett val och inte minst en valrörelse kan säga så mycket om tillståndet och atmosfären i ett visst land. Ibland är valutgången klar på förhand men då blir valet ett ypperligt tillfälle att ändå sätta fokus på just det landet.

Ingenstans är val så festligt som i Ryssland. Vilket ju kan låta konstigt med tanke på att just Ryssland hör till kategorin länder där valresultatet allt som oftast inte kommer som en överraskning. Men det spelar ingen roll för här förvandlas vallokalerna från tidig morgon till små inbjudande marknadsplatser med försäljningsstånd av allt från leksaker till hantverk och hembakat.


Valdeltagandet, hur många medborgare som faktiskt utnyttjar sin rösträtt, är ofta en annan mätare av tillståndet i ett visst land. Det är ganska vanligt att jag möter människor i olika länder som säger att nej jag tänker då inte rösta! Det spelar ingen roll vad vi säger, de bestämmer över våra huvuden ändå. Eller, nej tack! Politikerna är sådana sopor allihop att ingen av dem är värdig min röst.

Det preliminära valdeltagandet i det svenska riksdagsvalet ligger i år på 84,4 procent. Det är en nästan otänkbart hög siffra i många av de länder som jag bevakar. En siffra som berättar att många svenskar faktiskt är övertygade om att deras röst betyder något.

Det tänkte jag också på när jag gick över skolgården i söndags och det kändes bra.