- Jag är den moderna grottkvinnan.

38 min

- Om jag inte skulle ta hänsyn till mina instinkter och uppleva vildlivet, skulle jag nog bli psykiskt sjuk. Kanske till och med dö. Det säger Maninna Råland som upp till sex månader om året bor i en grotta hon själv grävt ur för hand och inrett på eget sätt. Att somliga har ett slags längtan till ett annat liv och väljer utanförskapet, kanske kan ses som underligt eller som en frisk reaktion på ett allt sjukare samhälle. Maninna struntar i vilket - för hon är aldrig så lycklig och lugn som i grottan. Hon uppskattar kontraster; kontrasterna mellan glitter och glamour och att ta av sig klackarna, tvätta av sig sminket och landa i sin älskade grotta. - Bara för att man bor i en håla, behöver man ju inte se ut som ett troll, som Maninna säger.

Hon har prövat på det mesta; från att vara lyxhustru, skeppare och nattklubbssångerska till det hon kallar Svenssonliv. Numera är hon förtidspensionär och keramiker. Hennes nackskador, ryggbesvär och en bindvävssjukdom, gör att många saker blir omöjliga eller går henne förbi. Hon vet att varje sommar kan vara den sista rörliga i den hemliga, gotländska och mycket svårfunna grottan. I vissa perioder ligger hon raklång i veckor och har ont.

Vad är det som driver henne att bo i en grotta i oländig terräng trots böket att komma dit och utsattheten det innebär? Hur ser Maninna på smärta?
Vad händer inom henne efter att hon levt eremitliv i några veckor? Blir det aldrig ensamt? Hur ser grottvardagen ut? Hur bor hon resten av året?
Och varför ligger det ett dött rådjur i bilen?