Gör aldrig några hastiga rörelser: Fernando Arias, New York

3:28 min

Utrikeskrönika den 8 oktober 2018. New York.

New York, måndag

16 kulor får plats i magasinet. 16 skott avlossades på 14 sekunder. 16 skott var mer än tillräckligt för att döda ännu en svart amerikan.

För snart fyra år sedan sköts den 17-årige afroamerikanska pojken Laquan McDonald till döds av en vit polisman i Chicago.

Precis som i många andra fall där en polis dödat en svart person har händelsen skapat ilska, demonstrationer och motsättningar.

Men till skillnad från många andra fall dömdes polismannen den här gången för mord.

Polisen, Jason Van Dyke, hävdade att Laquan McDonald hotade honom med den kniv McDonald höll i sin hand. van Dyke sa också att han var tvungen att använda alla 16 skotten eftersom 17-åringen försökte ta sig upp från marken. De flesta skotten avlossades nämligen när McDonald redan låg ner.

Enligt juryn, som meddelade domen i fredags, visade polisens egen video att van Dykes beskrivning inte stämmer.

Två saker har gjort mordet på Laquan McDonald extra omdebatterat.

Den första handlar om att justitiedepartementet i USA genomförde en utredning av Chicagopolisen kort efter skjutningen. Man kom bland annat fram till att rasismen inom poliskåren är både öppen och vanligt förekommande och därtill att man oproportionerligt ofta använder övervåld mot bruna och svarta personer.

Det som också hände efter skjutningen var att myndigheterna i Chicago vägrade offentliggöra polisens videoinspelning av händelsen, ända tills en domstol tvingade de att göra det.

Konsekvenserna har varit många. En polischef avgick, en lokal åklagare slutade, borgmästaren har meddelat att han inte ställer upp till omval. Ytterligare ett antal poliser väntar på dom efter att de anklagas för att ha ljugit för att skydda van Dyke.

Rättegången innanför domstolens dörrar handlade om brottet, men utanför domstolen handlar det om polisens våld mot svarta, om rättvisa och om upprättelse.

Just nu läser jag en bioaktuell bok - The Hate U Give - som bland annat handlar om just det här. Författaren, Angie Thomas, berättaren om laglydiga afroamerikaner som fryser till is av rädsla när en polisbil kör förbi. Om de blir stannade har deras föräldrar lärt dem alltid ha händerna synliga på ratten eller instrumentbrädan.

Gör aldrig några hastiga rörelser.

Förtroendet för polisen och rättsväsendet är lågt bland minoritetsgrupper i USA, och många demonstranter och aktivister i Chicago hade inte väntat sig en fällande dom.

Frågan är om domen mot Jason Van Dyke är början på något som kommer att förändra den relationen?

 

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista