Veckans ord: Balkong

4:55 min
I dagens Veckans ord har Gunnar Bolin stött på en byggnadsdetalj som plötsligt fått en mer symbolisk innebörd.

När jag var i Wien i förra veckan så kom Balkonger i min väg, både rent fysiskt, men inte minst också som metafor, två gånger. Först var det på Hofburg i Wien, det kejserliga palatset på vars mitt i utbyggnaden mot Heldenplatz det tronar en balkong, som med sina 240 kvadratmeter möjligen mer bör betraktas som en terrass, men i folkmun heter den bara: Hitlerbalkongen.

Det var här Adolf Hitler stod den 15 mars 1938 och hälsade de hundratusentals jublande människorna i Ostmark, som nazisterna döpt om Österrike till, välkomna som en del av det nya Tyskland – det Tredje Riket.

Efter kriget har balkongen på Hofburg varit tabu. T.o.m. platsen framför ”Heldenplatz” hjältarnas plats är besmutsad, åtminstone till namnet, av denna dag i historien, något inte minst författaren Thomas Bernhard utnyttjat i en av sina mer rasande uppgörelser med det förljugna Österrike där nazismen var något som bara var hjälpligt bortslipat – hans pjäs som just heter Heldenplatz väckte enorm debatt när den uruppfördes 1988.

Det nya museet "Huset för Österrikes historia" som öppnade inne i Hofburg förra veckan vet inte heller riktigt vad de ska göra av Balkongen, så man håller alla dörrar ut, bokstavligt stängda. Men salen innanför har fått namnet Alma Roséplateau, uppnämn efter en ung violinist som mördades i Auschwitz.

Balkongers symbolvärde blev jag påmind om ytterligare en gång under min vistelse i Wien. Och det på Dramatensyskonet Burgtheater i Wien: från en av dess stora balkonger utropades förra helgen den Europeiska republiken. Namnet på händelsen var Balkongprojektet. Ett projekt som drömmer om ett Europa utan nationalstater, man skriver i sitt manifest bland annat författat av den österrikiske författaren Robert Menasse att citat:

"Staternas suveränitet ersätts härmed av medborgarnas suveränitet. Vi lägger grunden till den Europeiska republiken baserat på principen om allmän politisk jämlikhet bortom nationalitet och ursprung. Den Europeiska republikens konstitutionella huvudmän är städerna och regionerna."

Ett något svårsmält och provokativt idéinnehåll, radikalt annorlunda än den sång som hörs från många, alltmer nationalistiskt sinnade europeiska stater.

Men där i Wien, mitt i Europa en dag före 100-årsminnet av freden efter första världskriget är det ändå en signal om en vilja att diskutera något helt nytt, peka på en väg som kanske är svår att föreställa sig och ännu svårare att genomföra men på mängder av balkonger Europa över lästes detta manifest upp förra lördagen. Även i Sverige, eftersom jag var i Wien så söker jag spår efter de svenska manifestationerna på nätet, men fastnar bara i olika bostadsrättföreningar och deras något mer prosaiska balkongvisioner….. också en bild av balkongens symbolvärde.