KONSERT: Skimrande uruppförande med Göteborgs Symfoniker

Här finns inget ljud
Rytmiska utbrott samsas med glittrande klanger i Sandströms nyskrivna pianokonsert och levnadsglad musik med stort självförtroende blev resultatet när en deprimerad Beethoven komponerade sin andra symfoni.

Frågan är om det finns någon svensk tonsättare som varit mer produktiv eller uppvisat en sådan konstnärlig bredd som Sven-David Sandström. Utomlands är han kanske mest känd för sina himmelska körverk, men under sin långa karriär så har han gett sig i kast med de flesta stilar och genrer; bland annat har han med stor framgång tonsatt kyrkoårets alla högtider.

”Five Pieces for Piano and Orchestra” är ett lyriskt skimrande stycke som följer den nya musikaliska stig som Sandström trampat upp under 2000-talet, där han velat söka sig bort från den traditionella konsertformen och istället bjuda lyssnaren på överraskande upplevelser fyllda av närhet och värme. 

Solist i detta uruppförande är Peter Friis Johansson, den svenske prisbelönte pianisten som på grund av sin klangkänsla förärats med att kallas både ”ljudmagiker” och ”nyansernas konung”. Redan som 17-årig student på Kungliga Musikhögskolan drog hans karriär igång på allvar, och utöver att ha vunnit flera internationella tävlingar var han P2:s Artist in Residence under säsongen 2009-2010.

Själv har Friis Johansson beskrivit ”Five Pieces for Piano and Orchestra” som ”Det vackraste jag spelat”.

Under 1800-talet var det många tonsättare som brottades med det tunga arvet efter Beethoven. Hans musikaliska gärning ingöt både skräck och inspiration. Kanske vilade hans skugga som allra tyngst över Johannes Brahms, som kände en sån respekt för Beethovens geni att han under lång tid knappt vågade skriva någon orkestermusik.

För att öva sig inför den tidens verkliga kraftprov, symfonin, så började han med att komponera lite enklare stycken. Det första resultatet blev två serenader, vi ska få den andra serenaden och i flera av  satserna anar man influenser från just Beethoven. Kanske stod inte Brahms så långt från sin stora förebild som han trodde; idag hittar vi honom nämligen sida vid sida med just Beethoven, där de tillsammans med Bach bildar den klassiska musikens tre B:n. 

Hur skriver man lycklig och levnadsglad musik med orubblig självkänsla, när inre är fyllt av mörker? Det låter som en omöjlig uppgift, men var ett konststycke som Ludwig van Beethoven lyckades med när han komponerade sin andra symfoni, ett av de sista verken från hans tidiga period och en försmak av de nyskapande stordåd som sedan skulle följa.  

Beethoven plågades under tiden det begav sig av den hörselskada som senare skulle göra honom helt döv, och var dessutom på ett uruselt humör. Faktiskt var han så deprimerad att han övervägde att ta sitt liv, en hemlighet som han endast anförtrodde sina två bröder i det brev som brukar kallas för Heiligenstadttestamentet. 

Men trots de djupa själstvivel som fyllde Beethoven under den här svåra tiden så lyckades han få fatt i sin inre skaparkraft och fullkomligt spruta ur sig musik, krönt med den ljusa, andra symfonin i D-dur.  

Göteborgs Symfoniker bjuds här på ett kärt återseende genom schweiziske Mario Venzago, numera chefdirigent för Berns symfoniorkester, men som ledde orkestern mellan 2004-2007.  

DEL 1: Konsert med Göteborgs Symfoniker. Peter Friis Johansson, piano. Göteborgs Symfoniker. Dirigent: Mario Venzago.
* Johannes Brahms: Serenad nr 2 A-dur.
* Sven-David Sandström: Five Pieces for Piano and Orchestra. (Uruppförande av Göteborgs Symfonikers beställningsverk.)
* Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 2 D-dur.
Konsert 22/3, Göteborgs konserthus.

Producent: Urban Hägglund
Programledare: Fredrica Roos

DEL 2: Tommie Haglund-festival Halmstad. Göteborgsoperans orkester. Dirigent Joachim Gustafsson.
* Tommie Haglund: Serenata per Diotima för stråkorkester. 
Konsert Nikolai kyrka, Halmstad 1 oktober 2016