Om risken för hybris i Aten: Johanna Melén, Grekland

3:11 min
Utrikeskrönika den 6 november 2018. Aten.

Aten, tisdag.

Hur mycket ansvar kan vila på en 44-årig småbarnspappas axlar?
Väldigt mycket, verkar det.
Grekland har nyligen fått en ny utrikesminister efter att den tidigare helt oväntat avgick. Den nye heter Alexis Tsipras.

Va? Tänker ni. Är inte det premiärministern? Jo, men nu är han utrikesminister – också. Svors in av presidenten för ett par veckor sedan.

En rent spontan reaktion skulle kunna vara att det hela verkar lite osunt. Det är ju inte så att en premiärminister, särskilt inte en grekisk, har lite att göra och inte en utrikesminister heller för den delen. Men enligt Alexis Tsipras är det här enda sättet att säkra att den i Grekland så känsliga namnuppgörelsen med grannlandet Makedonien inte skjuts i sank. Och det finns det många som vill göra. Regeringens egen försvarsminister, till exempel, som tillhör ett annat parti än vad vänsterpolitikern Tsipras gör.

Men nu är det så att Alexis Tsipras väldigt gärna vill gå till historien som mannen som satte punkt för en av Europas mer långdragna konflikter, som hindrat Makedoniens väg mot EU och Nato och som, potentiellt, hotat stabiliteten på det historiskt oroliga Balkan.
Alexis Tsipras vill också gå till historien som den grekiske ledare som en gång för alla tog Grekland ur tio svåra år invirat i långivarnas tvångströja och räddningspaketens förbannelse. I augusti tog det sista räddningspaketet officiellt slut. Nu ska Grekland stå på egna ben.
Alexis Tsipras, politikern med sju liv.

För vem trodde väl den krisartade våren 2015 då det var GREXIT, inte BREXIT, som gällde att hans regering skulle sitta kvar - fortfarande.
Jag minns när han stod på Omoniatorget i Aten en mild januarikväll inför jublande anhängare och lovade att åtstramningspolitikens tid var förbi och att nu skulle det grekiska folkets och inte långivarnas röst höras. Ha! Skulle man ju kunna säga så här snart fyra år och ännu ett räddningspaket senare. Där från scenen på Omoniatorget i Aten sa han också att de, i den då sittande regeringen, hade Angela Merkel vid sin sida men vi, vi har folket! Idag säger besvikna greker samma sak om honom själv: Han, Tsipras, har Merkel men bryr sig inte om folket.

Fast nästa år, då är det val igen i Grekland och då, hoppas många, åker han så det ryker. Men bara det faktum att Alexis Tsipras suttit ända tills nu är nästan ett under i sig. Och om bara några månader skulle han faktiskt kunna hävda att jag, jag var faktiskt den grekiska ledare som löste den olösliga konflikten med grannlandet Makedonien och som tog Grekland ur tio år av räddningspaket.

Om bara inte premiärminister, och utrikesminister, Alexis Tsipras hinner gå in i väggen före dess eller drabbas av hybris (för övrigt ett begrepp ur den grekiska mytologin som betecknar en vilja att efterlikna eller överträffa gudarna själva).