Numera är det ju den symfoniska sviten som bygger på filmmusiken som spelas, Prokofiev skrev rätt ofta om sin musik från balett eller film så att den passade i orkesterarrangemang att spela i konsertsalarna. Han bodde ju utomlands, i Paris sedan många år när det ryska filmbolaget hörde av sej och ville ha Prokofiev till att skriva musik till filmen om Löjtnant Kizjé. Året var 1933 och det där med ljudfilm var ju ganska nytt. Att filmbolaget valde Prokofiev som musikskapare förvånade en del, inte minst honom själv - Prokofiev var ju känd som en ganska yvig musiker, med tvära kast och en dynamisk musik. Kunde det passa till filmen? Nå, Prokofiev längtade hem till sitt fosterland och tänkte att detta var en chans han inte fick missa. Men han sa ändå nej först, hade en del annant att göra och var mycket osäker på om han skulle klara av att skriva för filmen. Fast när han fick klart för sej historien med den av misstag helt påhittade löjtnanten ändrade han sej. Filmen om låtsas-löjtnantens alla äventyr i den ryska armén blev en tittarsuccé och Prokofieff valde att stanna kvar i Sovjet.