Mutornas ständiga närvaro: Alice Petrén, Kongo.

3:40 min

Utrikeskrönika 30 november 2018.

Stockholm fredag morgon,

Och just hemkommen från Goma i Kongo, där min allra första arbetsdag började med att jag fördes till säkerhetspolisen. Det var absolut inte frivilligt. Säkerhetspolisen förväntade sig att jag skulle infinna mig, sade min fixare, som vi kallar de som hjälper oss.
Vi bromsade in på en knagglig liten bakgata och hann knappt ur bilen förrän där stod en stor rundlagd man, Alain.

Bonjour - Goddag och så satt vi raskt alla i bilen igen. Vi körde ett varv runt kvarteret, min fixare var hovsam och visade papper. Det hela tog max fem minuter, men innan denna Alain steg ur igen krävde han 50 dollar - nästan 500 kronor. Utan kvitto och utan diskussion.
Vad gör man? Jo, betalar. 

Östra Kongo hör till de farligare platserna i världen med en korrupt och våldsam militär och polis och otaliga milisgrupper, som dödar människor, våldtar och plundrar. 
Under mina dagar är jag strikt förbjuden av Sveriges Radio att åka utanför staden Goma, där motorcyklisterna far fram som fladdermöss på de få asfalterade gatorna. I övrigt är gatorna inne i provinshuvudstaden steniga, knaggliga och fulla av hål och än värre blir det några mil bort, där vi skulle kunna hamna i bakhåll och attackeras.  

För att alls kunna jobba i Kongo har jag fått betala över 5000 kronor för visum och tillstånd.
Pressackrediteringen kostar 250 dollar, nästan 2 500 kronor. En man på ministeriet i huvudstaden Kinshasa begär av journalister att skicka kontanter via överföringsbolaget Western Union. Kvinnan bakom disken vägrade först att göra utbetalningen. 
– En gmail adress och du ska betala till ett ministerium, det stämmer ju inte, sade hon vaket. Hon bröt på svenska och jag tänkte att förutom utbildning mot penningtvätt så har hon kanske själv egna erfarenheter från sitt forna hemland om hur korruption och mutor fungerar. 

Ministeriemannen slarvar dessutom och ger mig tillstånd att arbeta i Kinshasa - inte i Goma, så ytterligare 100 dollar - nästan 1 000 kronor - ryker, min fixare har betalat någon för att justera felet. Ackrediteringen visade sig helt nödvändig.
Och så visum, ja detta kostade 2 745 kronor och endast kontanter godkändes. Kort? Nej tack! Men jag får i alla fall ett kvitto. 
På dag två i Goma dyker en kvinna upp under min intervju med en flykting. Hon säger inte vem hon är, men både flyktingen och min fixare accepterar att hon åker med hit och dit. Jag protesterar och till slut säger min fixare att jag måste betala henne en taxi om vi ska bli av med henne. Polis? Överrock? Ingen aning!
Korruption och mutor är en styggelse världen över. Poliser som ordnar vägspärrar för att klaga på något och ta mutor. Läkare som kräver pengar under bordet för att ge vård. Rektorer som tar mutor mot att godkänna vissa elever.

Kongo är extremt rikt på guld och mineraler, skog och värdefulla naturresurser. En elit är extremt välbärgad medan folket är extremt fattigt. Hur klarar de sig i ett land där mutor är oavbrutet närvarande. Landet går till val den 23 december, men korruptionen lär inte påverkas.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista