Veckans ord: Flygskam

4:55 min

Efter rekordvarm sommar och ett brinnande Sverige har vi fått ett nytt ord, något som man i veckan använt flitigt. Lisa Bergström har valt: flygskam.

Alldeles bredvid ordet "flygskam" fladdrar den spännande anglicismen flyg-shaming. Att flygshama = skambelägga den som flyger.

Jag surfar in på instagramkontot "aningslösainfluencers". De som driver det kontot tar en bild från en känd persons offentliga instagramkonto och skriver sen vad den personen genom flygresor släpp ut. 20 ton koldioxid, 20,4 ton. 28,8 ton 17,8 ton, 54,6 ton koldioxid.

Kändisarna landar i Marrakech, Vietnam, Santiago, London – och lägger ut allt på sociala medier. Jättemysigt fik här i London. Eller vacker natur här på Island – var rädd om klimatet. Smiley, hjärta, smiley.

De finns de som säger: "Jag flyger, men skäms...", som att det vore en punkt där.

Det här är ju en klassisk retorik som politiker, maktmänniskor och nu även flygresenärer och influencers som inte vill vara aningslösa använder sig av.

"Jag är medveten om det...", och vips då blir de rentvättade. De har erkänt.

Ordet flygskam är kopplad till en viss exklusivitet. Du har pengar nog att resa så pass långt och mycket att det känns lite pinsamt. Lust ställs mot kunskap.

Företagsledaren Isabella Löwengrip, även känd som Blondinbella, är en av de som tagit till sig av kritiken kring hennes myckna resande och har inspirerats av klimataktivisten Greta Thunberg. Hon försöker nu göra något åt flygskammen. Hon tänker tillsätta en chef som ska se över företagets resor för att göra verksamheten mer hållbar. Men vi kan inte sluta resa, säger Lövengrip som nu ska pendla till New york.

Skam är ett kraftfullt, men svårhanterligt verktyg. Och historien visar att just det som skambeläggs för stunden kan vara rätt så trendkänsligt.

"Skam är bra", sa Johanna Nilsson, influencer från bloggen Klimatklubben, när hon var gäst hos radioprogrammet Klotet, som mötte publiken på Sveriges Radio i måndags.  Hon gillade begreppet flygskam och såg det som en väg mot minskat flygande. Som ett sorts socialt tryck.

Men kan skuldbeläggande och skam vara det som ska rädda planeten?

Så hur reagera på en bekants bilder av fötter i motljus på en solresa. Vill jag att personen ska ligga med en klump flygshame i magen? Nej. Så jag gör det enda hållbara. Jag trycker inte på gilla knappen.

Och skäms.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista