Vietnam – Kim Jong-Uns målbild: Peder Gustafsson, Bangkok​

3:03 min
Utrikeskrönikan den 4 mars 2019. Bangkok.

Bangkok, måndag.

Efter det utifrån sett misslyckade mötet i Hanoi förra veckan mellan Nordkoreas ledare Kim Jong-Un och USAs president Donald Trump valde Kim Jong-Un att stanna några dagar i Vietnam på ett officiellt statsbesök. Ett besök som också är tänkt att upplysa Kim Jong-Un i Vietnamesisk kapitalism.

Vi har hört inför, under och efter mötet hur USAs president har upprepat som ett mantra vilken ekonomisk potential Nordkorea har och hur han lovat att hjälpa landet att bli en ekonomisk stormakt i regionen

Det inte bara USA som vill se att kommunistiska Nordkorea ska lämna den planekonomiska stigen. Även Kina har uttryck önskningar om att Kim Jong-Un ska öppna upp landet för en mer kapitalistisk ekonomisk syn ungefär som det är i Kina i dag.  

Det är här som Vietnam kommer in i bilden. Det kommuniststyrda Vietnam har sedan mitten av 1980-talet haft en ekonomi som utvecklats i raketfart och skulle kunna fungera som en tydlig målbild för Kim Jong-Un.  
Men vad är det då Kim Jong-Un fått se i Vietnam.  
1986 införde kommunistpartiet något som kallas Dôi mói, som ungefär betyder förnyelse.

En total förändring av den kommunistiska ekonomiska modellen.

I Vietnam avskaffades kollektivjordbruken och ersattes av att enskilda familjer kunde driva jordbruk som egna företag samtidigt som staten fortfarande äger marken.

Förändringarna inom jordbruket gjorde att avkastningen och produktionen ökade dramatiskt. Ett exempel är att Vietnam snabbt gick från att ha tvingats importera ris till att bli en av världens största risexportörer. Idag svarar jordbruket för nästan 40 procent av landets totala export.

”Made in Vietnam” har blivit ett känt uttryck. Titta på lappen var dina skor, kläder eller blomkrukor är tillverkade. Ofta står det ”Made in Vietnam”. Det samma gäller allt fler elektronikprodukter och hushållsmaskiner. I och med Dôi mói har också antalet multinationella företag som etablerat sig i landet skjutit i höjden.

Med inträdet i Världshandelsorganisationen WTO så kom ytterligare internationella investeringar in i landet som fått ekonomin att blomstra och Vietnam har de senaste åren haft en tillväxt som ligger i nivå med Kinas och den förväntas ligga stabilt på runt sju procent de kommande åren. Den goda ekonomin har lett till att många vietnameser har fått det ekonomiskt mycket bättre. Vietnam rankas idag som världens 47.e största ekonomi av världsbanken, Sverige ligger på 23.de plats på samma lista och Nordkorea finns inte ens med. 

Av Vietnams dryga 96 miljoner invånare så är majoriteten födda efter kriget som slutade 1975. Många unga vietnameser är välutbildade och är eftertraktade på arbetsmarknaden, inte bara i Vietnam utan i hela Sydostasien.

Den Vietnamesiska kommunist-kapitalistmodellen är säkert intressant för Kim Jong Un, även hur landet har kunna fortsätta hålla fast vid att vara en enpartistat som styrs av kommunistpartiet som är det enda tillåtna.  
De mänskliga rättigheterna är kraftigt begränsade i landet. Långa fängelsestraff drabbar den som kritiserar regimen eller den utbredda korruptionen. Vietnam hamnar alltid långt ned på listor som rankar yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Det är nog inget problem för Kim Jong-Un.  

De ekonomiska framgångarna är bara några exempel på vad Nordkoreas ledare fick se och höra om vid sitt statsbesök i Vietnam som nu både USA, Kina och andra länder hoppas ska inspirera honom att öppna upp Nordkorea. Frågan är om det är en tillräcklig morot för att locka Kim Jong-Un tillbaka till förhandlingsbordet.