Om brittisk politik: Ekots Staffan Sonning, Stockholm

3:09 min
Utrikeskrönikan onsdag 20 mars. Stockholm.

Stockholm, onsdag.

Om nio dagar kastas Storbritannien automatiskt ut ur EU om inte de övriga EU-länderna fattar ett aktivt beslut om att låta landet vara kvar ett tag till. Då har det gått två år sedan landet meddelade sin avsikt att lämna unionen.

Ingen vet vad som händer sedan. För de brittiska politikerna är inte mer överens nu om vad de vill än vad de var när britterna folkomröstade om medlemskapet i EU för snart tre år sedan.

Det senaste scenbytet i denna fleråriga politiska fars kom helt överraskande i måndags. Premiärminister Theresa May har en plan för hur utträdet ska gå till. Den planen har redan röstats ner i parlamentet två gånger. Med jättesiffror. 230 rösters övervikt för nej till planen första gången i januari och 149 röster andra gången i februari.

Men Theresa May gav inte upp. Hon hade tänkt lägga fram sin plan en tredje gång den här veckan, eller möjligen nästa vecka. I förhoppning om att nejsägarna skulle ge upp eller komma på bättre tankar. Eller möjligen få betalt; Det pågick förhandlingar med det nordirländska partiet DUP om vad de ville ha för att ställa sig på Mays sida.

Stor dramatik alltså, medan klockan tickade på mot utträdesdatum.

In på scenen: Parlamentets mäktige talman John Bercow.

Talmannen i det brittiska parlamentet har mycket stor makt. Han eller hon avgör själv vilka ändringsförslag som får läggas fram till omröstning. Och vad som ska debatteras och hur.

Och i måndags bestämde Bercow att premiärminister May inte fick lägga fram sin plan för omröstning en tredje gång under samma parlamentsperiod. Han hänvisade till en regel som första gången användes år 1604 som säger att en regering inte får lägga fram ett förslag gång på gång. Det duger inte heller att formulera om förslaget, det är substansen som räknas.

Stor förvirring uppstod. Regeringen hade inte förvarnats om vad Bercow tänkte göra. Reaktionerna speglade hela skalan från ursinne hos ministrar till mentala glädjeskutt från dem som helst vill att Storbritannien ska krascha ut ur EU utan något avtal alls på plats om framtiden.

Bland de ursinniga lades planer fram om hur talmannens beslut kunde röjas undan. Ett förslag var att parlamentsperioden skulle avslutas och drottning Elisabeth skulle kallas in för att högtidligen öppna en ny parlamentsperiod. Att blanda in drottningen i den politiska soppan verkar dock inte ha parlamentets stöd.

Osvuret är som vanligt bäst när det gäller Brexit, men nu verkar Storbritanniens närmaste framtid hänga på de övriga 27 EU-länderna. Theresa May måste troligen anhålla om en förlängd förhandlingstid.

Det kräver att alla 27 är överens. Om att brittisk politik är lite speciell.