Vad är egentligen utveckling? Naila Saleem, Calcutta

3:07 min
Utrikeskrönikan den 24 april 2019. Calcutta.

Calcutta, onsdag.

Snart är halvlek nådd i det indiska parlamentsvalet. Igår genomfördes den största valomgången sätt till omfattning. Det var nummer tre i ordningen, fyra återstår. Indiska parlamentsval kan lätt kännas som ett maratonlopp som aldrig tar slut. Jag har tagit en paus från mötena med experter och politiker. Sidan om mig sitter i stället en annan slags auktoritet. Det skymmer utanför fönstret och kopparna med sött te är urdruckna.

Hur ser du på Indiens utveckling löd min fråga som följdes av ett trettio minuter långt svar; som allt i ett var en historielektion och analys över det koloniala arvet och politikens tillkortakommanden när Nehru, Indira och de andra skulle bygga upp det självständiga Indien.

Sammanfattat så är min värd inte alls nöjd. Vi må ha vägar och ekonomisk tillväxt men 130 miljoner människor har inte tillräckligt med mat på bordet konstaterar han. På det individuella planet jagar vi materiella ting i ett allt snabbare tempo men det blir vi inte lyckligare av säger Tushar Kanjilal. Han är 84 år gammal och driver en frivilligorganisation som heter Tagore society for rural development vars syfte är just att hjälpa människor i Sundarbansregionen i Västbengalen. Sunderbans är känt för sina mangrove träsk och sitt rika djurliv. Men djur och natur hotas av både människans framfart och naturkatastrofer. Tushar Kanjilal har fått en av Indiens finaste utmärkelser för sitt arbete, ett Padma Shri pris.

Jag har träffat män och kvinnor från hans generation förut. Det är både upplyftande och nedslående. Jag rycks alltid med i deras nostalgi över landet de ville skapa, idéerna de trodde på och initiativen som togs. Och blir lika dyster när fallgroparna kommer på tal. Korruptionen, bristen på resurser och hushållningen med desamma. Rivaliteter och konflikter som blev viktigare än det gemensamma målet att skapa utvecklingen för det stora flertalet och inte bara den enskilde.

Många av de äldre medborgare i Indien som jag träffat genom åren konstaterar med oro att omsorgen om din nästa inte är lika självklar längre. Individualismen har istället blivit kung. Det pågående parlamentsvalet är ett bra exempel på det. Det är stjärnkandidaterna som får all uppmärksamhet. De indiska medierna lyckas sätta etiketten breaking news på det mesta som Modi, Rahul, Priyanka, Mayawati och alla de andra säger men ett djupare offentligt samtal om till exempel det faktum att allt för många fortfarande inte har tillräckligt med mat på bordet det saknas.