Vikten av en nyckel: Alice Petrén, Paris

3:12 min
Utrikeskrönikan torsdag 2 maj.

Paris torsdag morgon

Jag har klantat till det för mig.

I månader har jag letat efter en viktig nyckel, som jag tyckte låg och drällde alltför lättvindligt. Jag gömde undan den på ett diskret ställe och resten kan ni räkna ut själva - nu hittar jag den inte.

Det skapar en lätt ångest - varför skulle jag alls gömma undan den?

Igår när jag cyklade iväg här i Paris i vårsolen fick olusten sällskap av helt andra tankar. På många håll i Paris står små kupoltält uppställda. Flera tusen människor har hela sina liv i tälten.

Inte tal om att leta efter en nyckel. Inte tal om att kunna stänga om sig och med lås och nyckel skapa en känsla av trygghet.

Det var ju första maj igår och demonstrationer. I det mest uppmärksammade gick fackanslutna, Gula västar och fransmän som ogillar alternativt föraktar alternativt hatar president Emmanuel Macron. Kravallpoliserna var oändligt många. 33 piketbussar brände till exempel förbi mig i högt tempo med blåljus och sirener på en mindre gata på väg mot demonstrationen och det gav en bild av strid och krig. Jag såg de protesterande men när glasflaskor kom flygandes cyklade jag vidare.

Vid Porte de la Chapelle i Paris norra utkant är kupoltält just ett vanligt boende. De står i rader. Inte tal om att leta efter en nyckel. Vid La Chapelle fylls det stadigt på med nya flyktingar och migranter från Afrika och Asien.

Vid en busshållsplats stod enskilda personer, par och små grupper och det sägs att de därifrån hämtas av smugglare för vidare transport i Europa.

Tretton borgmästare runt om här i Frankrike skickade i förra veckan ett brev till regeringen med krav på att åtgärda "den ovärdiga situationen" för migranter som kommer hit. Antalet asylsökande ökade 2018 med nästan 23 % jämfört med 2017. När andra länder ser en minskning har Frankrike sett motsatsen.

Det saknas bäddar, mottagningscenter och tillfälliga hem för alla som kommer är borgmästarnas budskap. Franska staten måste gripa in och det brådskar, skriver kända franska politiker. 

När jag cyklade runt i Paris igår behövde jag inte hålla särskilt mycket koll på trafiken - det var helgtomma gator - och jag såg istället bygge efter bygge. Takterrasser, balkonger och lägenheter för de som har pengar. För köparna väntar en nyckel att hämta ut.

Att villkoren är olika för oss är inte nytt, men det finns all anledning, tror jag, att oroa sig för att parallella samhällen utvecklas alltmer i Europa. Vad händer med människor utan papper, utan rättigheter och utan en nyckel? 

Jag kanske borde se det som en förmån att alls ha en nyckel att leta efter?