Med dolt ansikte i tunnelbanan: Johan Bergendorff, Tokyo

2:55 min
Utrikeskrönikan 4 november 2019.

Tokyo, måndag.

Jag står inklämd i den fullpackade tunnelbanevagnen, som en sardin i plåtburk, och tittar mig omkring. Minst var tionde resenär bär munskydd. Vad är det för smitta de är så oroliga för? Min research visar att det var under spanska sjukan för hundra år sedan som japanerna började bära ansiktsmask för att inte sprida smitta och skydda sig själva. Det var myndigheternas råd till befolkningen, i kombination med att gurgla sig med antiseptisk munskölj, dricka grönt te och stanna hemma om man hade feber.

Inte så dumma råd med tanke på att det inte fanns ett influensavaccin att tillgå. Mellan 20 miljoner och 50 miljoner människor dog globalt, en halv miljon i Japan. Munskydden fortsatte användas här även när influensapandemin klingat av.

Att bära munskydd rimmar väl med den japanska renlighetskulturen också. Jag kliver av t-banan för att besöka ett shintotempel och ett buddistiskt tempel och tvättar händer och mun i en noggrann vattenskopsritual innan jag träder in i helgedomen. Kegare – smuts – kan skada hela samhället om det inte tvättas bort.

Nere i tunnelbanan igen stannar jag en kvinna med munskydd för att fråga varför hon bär det. Hon visar sig vara sjuksköterska och har hosta. Men alla andra då, tror du de också har hosta, undrar jag?

Definitivt inte, svarar hon och skrattar. Många kvinnor tycker det är skönt att täcka sig för andras blickar på tågen, där många dessvärre tvingas freda sig för tafsande händer. Andra har haft bråttom till jobbet och inte hunnit göra klart sin makeup, tror hon. Kanske några dessutom är kändisar och vill slippa paparazzis, skojar hon.

På nätet läser jag om forskare som anser att unga japaner bär ansiktsmask för att de är blyga eller mest vana att kommunicera via sociala medier och därför tycker det är skönt att dölja sitt ansikte för att inte avslöja för mycket av sina känslor. Eller sina finnar kanske?

I en opinionsundersökning visar sig en annan anledning ligga i topp.

Att det är varmt och skönt på vintern.

Ansiktsmasker är dessutom mode, åtsmitande i tyg med snygga färger och mönster som göra att ansiktet ser mindre ut, vilket japaner tycker är attraktivt på kvinnor. Män kan se mer spännande ut, tänk ninja eller varför inte Hongkong-demonstrant. Det finns dessutom masker med parfym som täcker både egen dålig andedräkt och andras.

Med så många fördelar bestämmer jag mig för att testa själv.

Under femton stationer har jag på en ansiktsmask och känner mig allt mer kladdigt varm och obekväm. Jag andas verkligen ut när munskyddet åker av och tänker att bara om det är riktigt svår smog ska jag ta på ett igen, då förstås med bra luftfilter inbyggt, eller kanske om jag måste ge mig ut bland folk fast jag har drabbats av influensa.