Vems vision ska styra? Margareta Svensson, Paris

3:13 min
Utrikeskrönika 5 november 2019.

Paris, tisdag.

I en butik där jag var häromdagen fanns en skylt vid kassan som sa att de tyvärr inte tog emot betalning med check.

Checkar är fortfarande vanliga här och ibland är det enda sättet att göra en betalning.

I går upptäckte jag att min närmaste tidningsbutik har stängt, och portvakten i mitt hus beklagar sig över att det blir allt mindre post att bära ut och att hon nog är den sista portvakten som anställs här i huset.
Ändå har jag ärenden till posten säkert varannan vecka och är glad över postkontorets generösa öppettider, där man även kan väga brev och köpa frimärken i en automat.

För den som bor i Sverige kanske det här verkar gammalmodigt.

Jag kan tillägga att jag också gör betalningar via internetbank och ibland med digitala QR-koder. Här fungerar det på olika sätt samtidigt.

Ibland funderar jag över hur Frankrike med 65 miljoner invånare och parallella system ska gå att förändra. Om det nu är önskvärt. Förändringar brukar leda till oro.

Samtidigt vill Frankrike vara ledande inom artificiell intelligens och satsar mycket på sådan forskning. I går var jag på en konferens med ett ledande kinesiskt företag som utvecklar nästa och nästnästa generations mobilnät. Den framtidsbild som målades upp var att världen kommer att vara digital om tjugo till trettio år.

I den digitala framtiden behöver vi varken skicka brev eller resa nånstans utan kan göra det mesta med våra mobiler eller med en virtual reality-hjälm på huvudet.

Läkarbesök och operationer kan göras med en läkare på distans och den nya teknologin ska komma alla till del, även i undervisningen och i utvecklingsländer.

Jag tänkte på de människor jag har mött på sista tiden, de som demonstrerar mot upplevda orättvisor i Frankrike och Spanien. Och jag tänker att dessa digitala utopier bara är möjliga i länder utan social oro. På konferensen sades det att teknikutvecklingen drivs av konsumenternas behov – men det är ju just att vi är många och har olika behov.

Accepteras den mångfalden i en digital framtid?

Här i Frankrike äger ett par hundra demonstrationer rum varje dag. Det är ett sätt att uttrycka en frustration i ett hierarkiskt system och att ställa krav. Hittills har jag inte varit på någon demonstration för de som vill ha mer artificiell intelligens eller ännu snabbare mobilnät.

Det kanske kommer, men troligare är att det dessförinnan blir fler demonstrationer emot det som de tekniska framstegen innebär.

Vem ska bestämma det?