Snagg och sexuellt våld: Alice Petrén, Stockholm

3:34 min
Utrikeskrönika 21 november 2019.

Stockholm, torsdag morgon.

Taxibilarna i Tokyo – där jag var för någon vecka sedan – är fortfarande på min näthinna. Tysta chaufförer bakom ratten i de högerstyrda bilarna och så dörren som glider upp automatisk, helt ljudlöst, och bjuder in till säten med bländvita överdrag.

Aldrig en fläck. Så oklanderligt.

Men också så helt i kontrast med annat som försiggår i Japan.

Min tolk en dag var en ung studentska med snaggat hår. Hon insisterade på att diskutera sin frisyr, när vi hade gott om tid på tåget hem från landsbygden utanför Tokyo. Min lättsamma kommentar om en igelkott var mycket långt ifrån det politiska ”statement”, som hon med sitt mycket korta hår ville göra i ett land där kvinnor behagar och känsloyttringar är ovälkomna.

Hennes familj var upprörd, sade hon. Det var en ordlös men synlig protest mot ett manssamhälle, förstod jag så sakteliga.   
Hon visade mig också att på tågen i Tokyo finns särskilda vagnar för kvinnliga resenärer, mansfria vagnar.

Detta är inte Indien, tänkte jag, varifrån grova historier om våldtäkter på bussar har hörts.

Det är inte Egypten, där kvinnorna våldtogs mitt i demonstrationerna.

Nej, detta är det så prydliga Japan.

Studenten – jag vill inte namnge henne – påstod att hon flera gånger blivit antastad på tunnelbanan och att det då inte går att ropa ”FAN, vad sysslar du med?” Det vill säga avslöja angriparen. Hon påstod att en av hennes kompisar varit med om att känna ett finger stickas in under trosan och hur kompisen fick utstå att bli penetrerad utan att kunna skrika. Enligt min tolk hade hon bara gråtit utan någon högljudd protest.

Sexuellt våld förekommer både här och där.

Det är mycket effektivt i konflikter och krig menade en framstående kollega från den franska tidningen Le Monde, som häromkvällen deltog i panelen i Stockholm. Hon talade om den förgörande kraften i att förnedra en make, en pappa, en bror genom att våldta hans fru, dotter eller syster. Kunnig på Kadaffis Libyen menade hon att striderna även i dag handlar om revanscher på sexuella övergrepp. Orsakerna till konflikten är fler, men hon menade att det sexuella våldet berör betydligt fler än kvinnan själv, men att offret sällan är den som hamnar i fokus utan i stället stigmatiseras.

Nobel fredspristagare förra året, doktor Denis Mukwege i Kongo är någon som fått världen att uppmärksamma kvinnors utsatthet och hur hela byar och samhällen berörs. Jag var i hans grannstad Goma förra året och en kvinna valde självmant att berätta för mig om hur blivit våldtagen av en grupp män. Att hon behandlats på Mukweges sjukhus bidrog kanske till att hon berättade – men först efter att bett barnen lämna rummet.  

Om metoo-rörelsen i västvärlden betytt något för att minska sexuellt våld i konflikter blev en obesvarad fråga i panelen häromkvällen, men studenten i Tokyo får mig att tänka att vägen ännu är lång även i utvecklade industriländer – ja, när man inte kan göra mer än att klippa av sig håret för att protestera.