Stalins terrorhus kan bli lyxparfymsbutik

6:41 min
Under Stalins år vid makten torterades och mördades människor inne i det anonyma trevåningshuset i Moskva. Nu ska en exklusiv parfymbutik slå upp portarna i lokalen. Pensionären Aleksej Nesterenko protesterar mot beslutet – hans pappa mördades på platsen. Hör Sveriges Radios korrespondent Jesper Lindau.

Nu ska vi få höra om en mycket märklig parfym, som luktar både krut, svett och jord.

I Moskva – mitt emellan Kreml och säkerhetstjänsten FSB står ett gammalt trevåningshus. Det är täckt med en presenning sedan länge, renovering ska pågå. Där inne sköts mer än 30 000 människor under den sovjetiska ledaren Stalins terrorår.

En möjlig framtid för huset, som ligger på en extremt exklusiv adress i Moskva, verkar nu vara att det ska bli lyxparfymbutik därinne.

Vår korrespondent Jesper Lindau träffade pensionären Aleksej Nesterenko utanför huset. Han är där varje onsdag och protesterar. Hans pappa sköts där inne.

– Här inne fick han sin dom. De sköt honom samma dag, säger Aleksej Nesterenko.

De papper och små skyltar han brett ut på en bänk blöts ned i duggregnet.

Ovanför oss på gågatan hänger en enorm julhandelsbelysning, som ett tak av lila, röda och silvriga små lampor som blinkar.

– Pappa togs hit, han blev torterad och erkände sig skyldig. Sedan sköts han i källaren vi står framför, säger Aleksej.

Och det var tillsammans med hundratusentals andra, bara under 30-talets sista år. “Den stora terrorn”, kallas det.

Det var en del av det massiva, systematiska mördandet som bedrevs i Sovjetunionen, speciellt under Stalins tid, som krävde många, många miljoner människors liv.

Aleksej Nesterenko, som är över 80 år vill att huset ska bli ett museum, så att folk ska minnas och lära sig.

– Det har varit mycket känslor här utanför huset de senaste 10 åren, säger Aleksej som står här på gågatan varje onsdag.

– Jag kommer tillbaka hit för barnen och barnbarnens skull. Och även för alla andra, för hela landets skull, Ryssland måste lära sig av historien, tycker Aleksej.

En man i 50-årsåldern avbryter och vill prata om tsaren Nikolaj den andre. Alla gör misstag säger mannen, och antyder att Stalin kanske ska förlåtas.

– En näve är alltid starkare än ett finger, säger han, vi var självständiga på den tiden, alla var rädda för oss och respekterade oss, det finns minus och det finns plus, även med Stalin.

Aleksejs kompis Anna, som är med honom på gågatan, blir arg och påpekar att hennes farfar sköts, inte av Nikolaj den andre, utan av Stalin. Hon kommer inte att förlåta.

Och så fortsätter grälet.

– Folk reagerar ofta aggressivt, de kan säga att det borde skjutits fler eller att de inte bryr sig om alla de som sköts här, säger Anna som sträcker fram en liten parfymflaska.

– Det här är parfymen som skapats, det är lukten av källare och krut från skotten, säger Anna och den luktar verkligen skarpt.

Parfymen är en kampanj för att staden Moskva ska göra om huset till ett museum.

Bakom finns bland annat den oberoende tidningen Novaja Gazeta och staden Moskvas Gulag-museum.

När parfymören Aljona Tsisjevskaja gjorde parfymen, skapade hon som en karta av möjliga minnen från källaren.

– Associationerna jag fick var död, krut, skräck, den sista droppen svett på en människas rygg som förstår att han snart ska skjutas, lukten från sovjetiska militärstövlar och ljuden av skott.

Utifrån minnena plockade Aljona fram sina ingredienser i laboratoriet och skapade doften som verkligen luktar som ett skott i en källare.

– När jag gjorde parfymen led jag fysiskt. Det är tunga dofter. Även om jag har försökt vädra och tvätta så luktar det fortfarande så här i mitt labb, säger Aljona.

– Vi hoppas göra mer än 30 000 exemplar, en för varje människa som sköts nere i källaren, säger Aljona. Som tror att dofter kan förändra.

Stalins terror rörde alla i Sovjetunionen och precis som för andra ryssar är terrorn en del av historien om Aljonas familj.

–  Både min farfars far och min morfars far sköts 1937, säger Aljona.

– För mig som barn var det något jag växte upp med, säger Aljona, som är runt 30 år. Det här är också min historia, det var alltid nära, det här är historien om min familj.

I stadens Moskvas Gulag-museum finns ett minnesrum att sitta i, där namn på offer läses upp i högtalarna.

På museet vill dom att huset nere vid Kreml, blir ett museum, inte en parfymbutik.

– Det huset var en mekanism i den stora terrorn. Varje fall togs upp i 15-20 minuter, sedan sköts man, det berättar Konstantin Andrejev som jobbar på museet.

Det finns liknande hus över hela Ryssland. De skulle alla behövas tycker Konstantin för att folk ska kunna minnas vad systemet i det här landet en gång förmådde.

Inne på museet finns ett rum. Golvet är fyllt med patroner, på väggen fladdrar foton på de som sköts förbi. Den stora terrorn har ett rum, bredvid alla rum om Gulaglägren.

– Vårt museum förmår bara delvis berätta om den stora terrorn. Frågan är stor och skulle behöva ett eget museum, säger Konstantin Andrejev.

Aleksej och Anna packar ihop. Men de kommer tillbaka nästa onsdag, så länge de kan stå upp.

– När någon  tillåter sig själv att tänka att hen är den enda som vet hur folk ska leva och tvingar andra att lyda – en sådan tragedi kan återupprepas, säger Aleksej. Det är därför vi måste minnas.

Aleksej får tårar i ögonen.

– Det förflutna sover bredvid oss och det kan vakna upp igen.