Bajskorvar och böter: Andreas Liljeheden, Bryssel

3:14 min
Utrikeskrönika den 2 december 2019.

Bryssel, måndag.

Akta bajsen! Ja, så låter det nästan varje dag när jag går med barnen till skolan.

Vart du än sätter din fot i Bryssel finns det en stor risk att du trampar rätt i en hundbajs. På gator, torg, gräsmattor och lekparker – överallt.

Så har det varit ända sedan jag flyttade hit för över tio år sedan och så har det nog varit långt innan dess.

På gamla hus kan det fortfarande finnas kvar en slags böjd järnstång som ser ut som en större hästsko på fasaden vid ingången. Vi hade en sån järnböj på vårt förra hus. Jag och sambon undrade först vad den hade för funktion. Vi tänkte att det kanske var för att låsa fast grejer som en cykel eller något annat.

Men nej, det visade sig att förr i tiden, när husen byggdes, användes dessa hästskor för att bokstavligen skrapa av skit från skorna.

Personligen ser jag det inte de ständigt närvarande hundbajsarna som ett jättestort problem. Klart det är äckligt, men efter många år i Bryssel går jag liksom alltid med ett öga ner mot marken. Jag har stenkoll på vart jag sätter fötterna.

Desto värre då när man går till skolan med två barn, den ena ofta med näsan i en bok samtidigt som han går, och den andra, ja, går han framlänges med blicken hyfsat åt samma håll som han går är jag nöjd.

Inte en chans att någon av dem ser var de sätter fötterna. Därav mitt ropande och varnande.

Men kanske att det kan bli bättring. Inte på barnen, men på staden.

Sedan en tid tillbaka pågår en kampanj här i Bryssel. En ny bajskampanj. Det är inte den första och troligtvis inte den sista heller. Men den här kampanjen är riktigt bra då den dels tar fram piskan men samtidigt ger en direkt möjlig lösning på hundbajsproblemet.

På de stora kampanjskyltarna där man ser en ilsken tecknad hund som pekar uppmanade med ett finger kan hundägare trycka på en knapp och vips så kommer det ut en påse ur glasmontern. Inga ursäkter. Bara att trycka på knappen och plocka upp.

Och så finns där även piskan.

Med stora bokstäver, på både franska och flamländska, som alltid i Bryssel, står att läsa: plocka upp – eller betala!

Hundbajssyndare som ertappas riskerar 250 euro i böter, drygt 2 500 kronor. Ett rejält piskrapp, med Brysselmått mätt. Det är ungefär tio gånger så mycket som en parkeringsbot.

Här finns det alltså pengar att hämta för stadens polis. Jag ser framför mig hur undercover-bajspoliser klädda i trenchcoat med wallraffande hundar ger sig ut och spanar. Det borde vara hur lätt som helst att casha in de där dryga böterna.

Dessvärre har jag inte sett några sådana poliser. Troligtvis existerar de bara i min fantasi.

Och just på vår femton minuter långa gångväg mellan huset och skolan finns heller inga varnande bajsskyltar som tillhandahåller påsar och hot om dryga böter.

Det lär nog bli jag själv som även i fortsättningen får agera som familjens bajspolis.