Bubblor på fasaden: Johan-Mathias Sommarström, Riyadh

2:33 min
Utrikeskrönika måndag 9 december.

Riyadh, måndag.

Jag har en kåk hemma i Sverige.

Det är inget palats direkt, ingen herrgård, inget gods. Det är ett skruttigt gammal hus som vi gör vårt bästa för att hålla mysfaktorn hög i. När det skulle målas om fick vi dåliga råd, den nya färgen passade inte ihop med den gamla. Det var visst något kemiskt.

Efter att ha slitit i veckor med putsning, skrapning och målning tittade jag nöjd på fasaden. Vackert. Stolt som en tupp.

Det dröjde inte länge förrän elaka bubblor började bildas. Som böldpest på ett hus.

Det var gas från den gamla färgen som trängde ut den nya. Misslyckat och noll hantverkarpoäng till mig.

Något år senare var det dags för renovering, skulle vi byta ut böldpestfasaden? Nja, det blev för dyrt, vi fick höra att det nog gick att skrapa noggrant, tvätta med ett speciellt medel och måla igen. Billigare.

Sagt och gjort, nöjd så nöjd efter veckors arbete. Men se där, plopp, böldpesten var tillbaka. Nu har vi förortens mest bubbelprickiga hus.

Vad har det här med Riyadh att göra? Jag vill kanske bara framhäva mina husägarkunskaper?

Nej, jag tänker på fasader.

Saudiarabien har i flera år putsat på sin fasad.

En fasad som i omvärlden fördömts som förtryckande, likgiltig inför mänskliga rättigheter, som har setts som ett nästan medeltida moralsystem.

Nu har det putsats.

Kvinnors rättigheter ökar rejält – det finns mycket kvar att göra men många kvinnor jag pratar med är glada över hur mycket lättare och faktiskt – roligare – livet blivit att leva.

Kultur tillåts. Förut var det förbjudet, men nu hålls konserter, det visas biofilmer och streamingtjänsterna rullar för fullt. Det dansas och unga män och kvinnor kan umgås utan att fördömas.

Fast inte överallt.

Det ultrakonservativa lever i hög kvar i många samhällsskikt. Medan medelklassen njuter av sin nya frihet finns det fortfarande många som lever kvar i det förtryckande. Av religiösa och framförallt kulturella skäl.

Saudiarabien har moderniserats men det är fortfarande lång väg att gå.

Kommer ni till exempel ihåg de kvinnor som kampanjade för att kvinnor skulle få köra bil? De fick rätt. Men de har fått betala ett högt pris. Flera kvinnliga aktivister sitter fortfarande i fängelse för att de uttryckt sina åsikter.

Och vem kommer inte ihåg mordet på Jamal Khashoggi förra året, eller att yttrandefriheten här är bland den sämsta i världen.

Så visst, mycket blir bättre, men med jämna mellanrum bubblar de där bubblorna i fasaden upp. De är som på mitt hus: svåra att bli av med genom bara skrapning och målning.