Vad gör Östgötatrafikens bussar i Albanien? Lubna El-Shanti, Tirana

2:35 min
Utrikeskrönika onsdag 11 december.

Tirana, onsdag.

Vad gör Östgötatrafikens buss i Albanien?

Det var svårt att förklara min entusiasm för chauffören som körde mig längst den hårt trafikerade vägen i Tirana.

Han förstod inte alls varför jag blev så förvånad över att se den vitröda bussen med den något blekta men så tydliga märkningen: Östgötatrafiken stod det på den.

Här i Tirana, buss som kört i Norrköping eller kanske Motala eller Finspång.

– De är överallt. Tyska bussar, franska, italienska och ja uppenbarligen även från Sverige, berättade chauffören.

Det har till och med skrivits artiklar om detta fenomen här i Albanien. Om att Tiranabor kan kartor över Berlin utantill men vet inte var gravida eller äldre får sitta på bussen.

Ja, det är uppenbarligen här bussar hamnar efter ett hårt liv i Västeuropa. När bussarna inte håller måttet i väst säljer bussföretagen de vidare till ja, exempelvis Albanien.

Och ingen bryr sig ens om att dölja det, ta bort markeringen, måla om bussen, som de gör i andra länder i Östeuropa. Det är för dyrt. I stället tejpar man fast en kartongbit på insidan av bilrutan med en destination på albanska och väljer att ignorera att det står Lyon eller Hamburg med stora bokstäver på bussens framsida.

Och klart att albanska andrahandsbussimporten har kritiserats. Från alla möjliga håll och kanter.

Inte bara för att det blottar landets kärva ekonomiska situation men också för att det är miljöfarligt och kan också vara livsfarligt då passagerarna inte ens kan läsa säkerhetsanvisningar på sitt eget språk.

Och kanske är det en av anledningarna till varför så många här väljer att köra bil i stället.

För att kollektivtrafiken inte fungerar så bra, tunnelbana existerar bara i den politiska teorin och det enda alternativ som egentligen finns är de halv rangliga bussarna från väst som går ofta sönder och är överfulla.

Men cykla i stället för att köra bil eller åka kollektivtrafik, har borgmästaren föreslagit. Det är mycket bättre för miljön, sa han efter att ha upphandlat hyrcyklar med ett kinesiskt företag. Fast det har inte riktigt gått hem. Det finns inga cykelvägar och vem vill cykla i regnet, frågar chauffören mig.

Så till dess får Tiranaborna ta sig fram i egen bil eller med hjälp av den vitröda bussen som en gång för länge sedan kanske kört sträckan Linköping-Motala.