När allt hår försvann

Här finns inget ljud

Plötsligt en dag började Christina Höglund märka att hon hade kala fläckar på huvudet. Tuss för tuss föll håret av henne, inom ett år fanns inte ens ögonfransar och ögonbryn kvar.

-Jag fick panik, berättar Christina som precis hade träffat en ny man. Skulle hennes kärlek lämna henne på grund av håret?

Christina Höglund hade fått alopecia, en autoimmun sjukdom som leder till olika grader av håravfall, för Christina innebar det att allt hår på kroppen försvann. Först trodde hon att hon hade en dödlig sjukdom, men steg för steg insåg hon att det var just alopecia.

-Det värsta var nog att tappa ögonfransar och ögonbryn, jag förlorade det som markerade mina drag, säger Christina.

-Om vi är vana att se hår på människor så blir det som att se ett blankt papper, eller som att man försvinner.

Steg för steg har hon fått uppfinna sig själv igen, som hon beskriver det. För vem är man utan sitt hår? Christina har också valt att inte bära peruk, och då gäller det att hantera andra människors reaktioner och blickar på stan. Det är jobbigt, men inte alltid, menar Christina.

- På nått sätt så tror jag att jag gillar det, men jag känner att jag inte får gråta eller blir arg, för då blir jag för mycket för omgivningen.

Christina och hennes pojkvän, som är fotograf började filma håravfallet, material som senare blev en dokumentärfilm.

-I efterhand kan jag ju säga att det hjälpte mig jättemycket, berättar Christina Höglund.

Marie Hansson, Sveriges Radio Örebro träffar Christina Höglund,

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".