Finliret saknas i psykiatrins diagnosbibel

20 min
Det finns ingen "finlirskunskap" på biologisk nivå om vad psykisk ohälsa egentligen beror på. I väntan på bättre sådan kunskap får vi hålla oss till diagnosmanualens beskrivningar, nu i sin uppdaterade version DSM 5, säger svenska psykiatriker som svar på den nya kritik från vetenskapligt håll som riktas mot nya DSM 5. I Vetandets Värld diskuterar Lena Flyckt, ordförande i Svenska Psykiatriska Föreningen, och Niklas Långström, professor i psykiatrisk epidemiologi, den nya diagnosmanualen.

Straxt före lanseringen av den nya versionen av Diagnostic and Statistic Manual of Mental Disorders, DSM 5, levererades hård kritik mot att dagens psykiatriska diagnoser ännu inte kan baseras på orsakerna till psykiska störningar. Det finns i dagsläget inga så kallade biomarkörer, biologiska mätvärden, som kan avgöra om man lider av psykisk sjukdom eller inte, men framsteg med hjärnkamerateknik och genanalys ställer i utsikt att så kan blir fallet i framtiden.

När APA (American Psychiatric Association) startade revideringen av nuvarande manual, DSM 4, för närmare tio år sedan, var ambitionen hos de 13 expertgrupper inom olika diagnosområden skulle leta efter och föreslå biomarkörer.

Det berättar Niklas Långström, professor i psykatrisk epidemiologi, som själv medverkade som enda svensk representant i DSM-gruppen som beredde frågor kring sexuella störningar och könsidentitetsstörningar. Vi hade hoppats på att biomarkörer skulle ingå i nya DSM, men tvingas inse att tiden tydligen inte är mogen för det, är reaktionen från Lena Flyckt, ordförande i Svenska Psykiatriska Föreningen.

Fler Vetandets Värld om psykiatriska diagnoser: