Vad kan ett forntida gravfält och Sveriges äldsta universitetsbyggnad säga oss om humanioras tillstånd idag?

Här finns inget ljud

Allt fler forskare pekar på faran med att humanistiska ämnen vid universiteten marginaliseras och att humanister får allt mindre att säga till om. Det varnas för att humaniora är i kris. — Ett samhälle utan minne och vidsynthet står inför väldiga hot, säger Tomas Forser, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet.

Litteraturvetaren Tomas Forser tar med oss till västkusten där vi besöker att tusenårigt gravfält, en kulturskatt som enligt Tomas Forser står där "till ingen nytta" precis som dagens politiker verkar se på humaniora. Han menar att humaniora är i kris och att det pratas för lite om det.

Vi träffar idé- och lärdomshistoriker Anders Ekström på Cambridge universitetet i England där han och andra humanister från olika delar av världen samlats för att ta itu med stora samhällsproblem som epedemier och miljöhot. Enligt Anders Ekström är humaniora inte alls i kris, forskningen har utvecklats positivt på många sätt, och intresset är stort från allmänheten. Men däremot har humaniora "marginaliserats" i jämförelse med andra områden som naturvetenskap och teknik i dagens tillväxtfokuserade samhälle.

Thomas Karlsohn, docent i idé-och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, har valt att ses i Sveriges äldsta universitetsbyggnad i Uppsala. Han menar att det är viktigt att vi känner till humanioras historiska utveckling för att hantera den kris som humaniora befinner sig idag. En kris som pågått ända sedan ämnet bildades vid universiteten och som blossade upp kring renässansen när naturvetenskapens tag allt mer plats.

Ylva Hasselberg, professor i ekonomisk historia vid Uppsala Universitet, menar att humanioras kris snarare är universitetets kris. Numera ser vi kunskap som kapital och det gör all forskning som inte leder ekonomisk nytta kommer i kläm.

Programledare Niklas Zachrisson

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".