Bänkad

80 min

I lagidrotter är det oftast är fler spelare i laget än de som får plats på plan. Och som individuell idrottare kan du vara den som snubblar på målsnöret och precis hamnar utanför truppen. Hur tacklar du det där med att hamna på bänken? Är du sur och hoppas att nån annan ska bli utbytt? Står du bakom laget och tränarens beslut och ser att du har en viktig uppgift ändå? Och du som tränare, hur hanterar du dem som inte platsar, hur får du dem att inte tappa sugen? I Karlavagnen ikväll vill vi prata med dig om dina erfarenheter som reserv, inhoppare och bänknötare. karlavagnen@sverigesradio.se! Mejla gärna redan i förväg och skicka med ditt telefonnummer om du vill vara med i kvällens program! Du kan också kommentera här på hemsidan eller på Karlavagnens Facebooksida.

Att sitta på bänken och titta på när kamraterna spelar är varken roligt eller särskilt lärorikt för någon. Ändå hör vi gång på gång att det händer, inom såväl barn- och ungdomsidrotten som bland elitsatsande vuxna idrottare.

Forskning har konsekvent visat att människors uppfattning av, och tilltro till, den egna kapaciteten starkt påverkar deras motivation och självkänsla, enligt en rapport från Riksidrottsförbundet. Där skriver man också att idrotten generellt blivit allt mer inriktad på prestation, och att det har sjunkit allt lägre ner i åldrarna. 

Det för med sig att barn som värderar idrott högt, men inte upplever sig vara tillräckligt duktiga eller kompetenta kommer att utveckla en lägre självkänsla blir mindre motiverade och känner mindre glädje i idrotten.

I en krönika i Expressen ställer sig Jenny Strömstedt frågan "Vad är det med den moderna föräldragenerationen som fortsätter att projicera sina egna misslyckade livsprojekt på små barn?", med anledning av "toppade" lag och bänkade barn. 

Men bara för att man blir vuxen är det inte självklart att man rycker på axlarna åt att bli bänkad eller petad från laget. 

Fotbollsspelaren Jesper Arvidsson var ordinarie spelare i Åtvidaberg i sex år, men när han sedan kom till Djurgården blev han snart satt på bänken. 

– Det är skitjobbigt, det är det. Jag är ändå 28 år, den bästa tiden man har som fotbollsspelare ska vara nu, så det är klart att det är jättetufft. Det har satt sig på självförtroendet.

– Samtidigt är det väl lärorikt och jag kan gå stärkt ur det här. Det är bara att kriga på och återvinna sin plats i startelvan, säger han till fotbolldirekt.se

Hur hanterar du att bli bänkad? Är du som Jesper och blir taggad att kriga dig till en plats på planen? Eller har det fått dig att ge upp? Hur känns det som förälder att se sitt barn på bänken medan de andra spelar? Och hur tar man upp det med sina barn? Och du som tränare, hur tänker du kring det här med att bänka de som inte platsar? Eller platsar alla, punkt slut?

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".