Rullstolen, ett hjälpmedel – och ett hinder

29 min
Lars Andersson är en aktiv pappa som ställer krav på sig själv. Han och sonen Albin, spelar badminton. Lars åker omkring i sin rullstol och plockar upp bollarna och manar på sin son.

Att klara sig själv, att inte be eller få hjälp, har varit självklart i Lars liv sedan han som 15-åring gick i sömnen och råkade ut för en olycka och blev förlamad från 4:e ryggkotan och neråt. Att själv bli pappa var en komplicerad process men lika naturligt som för någon annan. Nu har Lars och hans fru Malin även fått ett fosterbarn att ta hand om.

Det bästa Albin vet, trots att han nu har blivit lite för stor, är att åka med sin pappa i rullstolen. Rullstolen, har både blivit ett hjälpmedel men ibland också ett hinder, som när Albin spelade ishockey och arenorna inte var handikappanpassade. Albin fick sluta med hockeyn eftersom han inte kunde bära ner den tunga trunken själv.

Att komma hem till Andersson utanför Falun är som att komma hem till vilket hem som helst. Men det är i detaljerna i köket som skillnaderna märks. Allt är anpassat för att Lars ska kunna ta hand om hushållet och var en jämställd pappa.

- Det Albin har fått av mig, tror jag, är att alltid vara inkluderande, att aldrig lämna någon klasskamrat ensam och som inte får vara med. Jag kan inte springa efter honom i skogen, men jag finns ändå alltid där för honom.

Ett program av Antonio De La Cruz/UR Bildningsbyrån