Grisen betalar högt pris för kotletten

20 min

Det är kris i grisbranschen. Sedan 1995 har många svenska grisföretag gett upp i konkurrensen mot det billiga importköttet. Men vilket pris betalar grisarna för jakten på billigt kött? Enligt djurskyddslagen ska djuren kunna utöva sitt naturliga beteende. I Sverige har 100 kilo slaktgris en kvadratmeter betonggolv med ytterst lite halm. I frihet skulle den böka efter mat åtta timmar per dygn.

Det är 8000 år sedan vildsvinen sökte sig till människan. Det gör grisen till ett av våra tidigaste tamdjur. När etologen Per Jensen släppte ut vanliga produktionsgrisar i ett stort hägn blev han förvånad över hur mycket av det ursprungliga beteendet som finns kvar. Suggorna vandrade kilometervis för att hitta en bra plats att bygga ett konstfärdigt bo av gräs och grenar.
 – Då inser man ännu starkare hur påfrestande det måste vara för en sugga att stå i ett fixeringsstall, säger Per Jensen. 

I Sverige bestämdes att suggorna ska gå lösa redan på 1980-talet. I de flesta europeiska länder står suggorna fortfarande i stålburar där de inte kan röra sig en stor del av året. Det är bättre att vara gris i Sverige, men fortfarande lever de långt från sitt naturliga beteende. Tio slaktgrisar trängs i en box, ofta med väldigt lite halm för att inte utgödslingen ska sätta igen sig. Utfodringen är uppäten på 20 minuter. Det leder till beteendestörningar som svansbitning till exempel.
 – När en gris börjar blöda kan det bryta ut en svansbitningsepidemi i hela stallet, säger grisforskaren Anna Wallenbäck.

Uppfödaren Gun Ragnarsson har valt en annan väg - med stora utrymmen och massor av halm. På gården Ängavallen låter Rolf-Axel Nordström grisarna gå ute på fälten året runt. Djurskyddsprofessorn Linda Keeling tycker att det är dags att vi börjar mäta hur djuren på gårdarna verkligen mår - och att Sverige får ett märkningssystem för de konsumenter som är villiga att betala extra för bra djurvälfärd.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista