Grekland - landet som försöker komma tillbaka

Här finns inget ljud
Efter många års ekonomisk kris börjar det att se lite ljusare ut i Grekland. Men sex år av recession har satt sina spår. Många greker saknar arbete och en del har till och med svårt att äta sig mätta. Bland landets invandrare, exempelvis albaner, stiger oron när konkurrensen om jobben är så hård. Ekots Maria Eksedler har besökt den lilla ön Paros.

Åttaåriga Rasmina Zyli vill helst av allt bara spela piano. Familjen Zyli trodde aldrig att de skulle ha ett så fint instrument i sitt vardagsrum, men en vän gav dem ett piano.

Mamma Dorina och pappa Alex lämnade Albanien för att söka sig ett bättre liv i Grekland och hamnade i byn Podromos, på den lilla ön Paros mitt i grekiska övärlden. Då var Grekland nästan ett drömland för albaner. Nu är det annorlunda. De enkla jobben som finns kvar går mest till greker. Och många albaner känner sig starkt ifrågasatta till och med lilla åttaåriga Rasmina.

Rasmina går i skolan i byn Marpissa och hon tycker om alla ämnen och kommer hem med högsta betyg i nästan allt. Men en händelse som gjorde ett obehagligt intryck hos familjen var när Rasmina på den grekiska nationaldagen blev utvald att bära den grekiska flaggan.

– Jag var från ett annat land, säger Rasmina, som trots allt är född i Grekland.

Men föräldrar i den lilla byskolan protesterade och Rasmina fick lämna flaggan till någon annan. En liknande händelse inträffade i Aten och fick stor uppmärksamhet i medierna.

I takt med att ekonomin har försämrats så har attityden till invandrare hårdnat, tycker familjen Zyli, som ibland fått uppmaningen att åka hem, som det sägs. Pappa Alex berättar om ett totalt förändrat Grekland och inte minst förändrat ö-liv på bara några år.

Alex Zyli berättar om att hälften av affärerna i den lilla byn Marpisa har stängt, ganska nya lokaler gapar tomma. Själv får han inget arbete inom restaurangbranschen som han önskar utan försörjer sig som målare.

Tidigare betalades lönen ut varje lördag. Nu får han ibland vänta upp till sex veckor. Familjen får förhandla med hyresvärden om uppskov med hyran och de lånar pengar av bekanta och handlar på krita i affären, berättar Alex Zyli.

Ändå är det andra som har det ännu sämre, säger hustrun Dorina Zyli och berättar om när dottern Rasmina insåg att några klasskamrater var hungriga.

--  Det är så sorgligt. Vi är inte rika men jag kunde inte säga nej, säger Dorina Zyli.

Arbetslösheten i Grekland ligger på 25 procent, för arbetslösa har ersättningen sänkts och för de som har jobb  har villkoren försämrats, säger Alex Zyli.

– En del arbetar för betydligt mindre än minimumlönen, mindre än två euro per timmen.

Knappt 20 kronor alltså.

– Konkurrensen om jobben är hård och många från Aten kommer hit för att söka jobb, fortsätter Alex och berättar att på restaurangen Fisilianis, där han tidigare arbetade, fick invandrare förut jobb. Nu är det bara familjemedlemmar som arbetar där.

Det är livemusik denna kväll på hotell och restaurang Fislianis på Logaras beach. Fislianis drivs sedan 50 år tillbaka av just familjen Fislianis. Sommarsäsongen har varat nästan ända fram till nu och för första gången på många år har det varit en bra sommar ekonomiskt, säger en av ägarna, Stefanos Fislianis.

– För oss har det varit okej men för Grekland är det svårt. Många är arbetslösa, saknar pengar och framförallt är det svårt i de stora städerna.

Stefanos Fisilanis tycker att regeringen felaktigt försöker lösa krisen genom att ta pengar från de som inget har.

Den grekiska regeringen har ju sagt att landet  inte behöver något mer finansiellt stöd från EU och Internationella valutafonden, IMF. Nu är det grekerna själva som via nedskärningar ska se till att skuldbördan minskar.

Några kilometer bort på Paros mest kända strand, den kritvita långa Golden Beach, står Stefanos bror,  Theo Fislianis.

Han visar runt bland all sin utrustning. Han hyr ut bland annat kajaker och cyklar men framförallt surfingbrädor av olika slag och modeller.

Paros är känt för sin vindsurfing där de starka vindarna, meltimi, bidrar till goda förhållanden och flera av greklands bästa vindsurfare kommer just härifrån. Men även den branschen har känt av motgångarna.

– Förra året var dåligt, det värsta hittills. Året dessförinnan dåligt. Nu ser vi en ökning på cirka 30 procent av turismen, säger Theo Fisilanis.

Han förklarar att det betyder fler möjligheter och fler investeringar. Själv vill han helst köpa ny utrustning för att ha det bästa att erbjuda.

De allra flesta greker talar om de höga skatterna. Regeringen har gjort stora förändringar när det gäller alla skatter. Och missnöjet är stort.

– De klagar för att de inte får vad ni får i de skandinaviska länderna. Här betalar man skatter och får inget tillbaka. Hittills agerar politikerna som kriminella, säger Theo Filsianis.

Han tycker att grekerna betalar skatter på samma nivå som i Tyskland, men lever som i ett land i tredje världen.

Nu är turistsäsongen över. Parasollen är nedtagna, surfingbrädorna sålda eller undanställda. En lång vinter väntar.

Uppe i den lilla byn Podromos spelar dottern Rasmina vidare på sitt piano medan föräldrarna mamma Dorina och pappa Alex  funderar över framtiden. De vill stanna på Paros trots att det känner sig utsatta. De kom inte för att bli rika, säger de. Istället talar  Alex Zyli om att allt de vill ha är trygghet, som att kunna betala sina räkningar.