Hon avslöjade penicillinets inre

20 min

Dorothy Crowfoot Hodgkin är en av pionjärerna inom kristallografin. Hon fick Nobelpriset i kemi 1964. Men då hade hon ännu inte löst den uppgift hon såg som den viktigaste i sitt forskarliv, nämligen att klarlägga insulinets kemi. Dorothy nominerades till Nobelpris i både fysik och kemi, avslöjar Nobelprisexperten Anders Bárány.

Dorothy Crowfoot föddes i Kairo 1910 och växte delvis upp i Egypten och Sudan. Hennes föräldrar var verksamma inom utbildningsväsendet i de två brittiska kolonierna och Dorothy med systrar fick tillbringa en stor del av sin uppväxt utan dem, då barnen skulle gå i skola i England medan båda föräldrarna bodde "overseas".

Utöver sina arbeten i den brittiska förvaltningen var Dorothys båda föräldrar intresserade av arkeologi och historia och även Dorothy var inledningsvis stundtals inne på att försöka ägna sig åt arkeologi.

Redan i låg ålder greps Dorothy av kemiämnet. Trots att det ännu på 1920-talet inte var ett normalt ämne i flickklasser fick Dorothy läsa lite kemi i skolan och framför allt hade hon ett eget labb hemma på vinden i huset i den lilla byn Geldeston i Suffolk, där familjen Crowfoot hade sin fasta punkt i hemlandet.

1928 lyckades föräldrarma ordna att 18-åriga Dorothy fick börja läsa kemi i Oxford. Hon skrevs in på Somerville College. Hon fick studera kemi men var däremot som kvinna inte välkommen till de kemiska sällskapen och sammankomsterna.

Dock fanns de personer i Oxfords naturvetenskapliga värld som insåg Dorothy Crowfoots forskartalang. I  början av 1930-talet fick hon ett erbjudande om att ägna sig åt det nya vetenskapliga fältet röntgenkristallografi. För att lära sig detta flyttade hon i ett par år till Cambridge där hon arbetade i den dynamiske och karismatiske J D Bernals laboratorium och forskargrupp. Åren i Cambridge under det tidiga 1930-talet blev på många sätt livsavgörande för Dorothy som både blev röntgenkristallografin trogen livet ut, men även under kommunisten Bernals mentorskap tillägnade sig en slags socialistisk livssyn som hon behöll livet ut. Men hon stannade inte i det röda Cambridge utan återvände till Oxford där hon sedan stannade till pensioneringen 1976.

1945 var hon klar med strukturbestämningen av penicillin och ett tiotal år senare även med vitamin B12. Hon gjorde många resor och besökte tidigt Sovjetunionen, ett land som hon länge beundrade. Även Kina besökte Dorothy tidigt efter Maos revolution där. Till USA hade hon dock under långa perioder svårt att få inresetillstånd, framförallt under McCarthy-årens häxjakt på kommunister i början på 1950-talet.

Dorothy Hodgkin var från 1938 gift med Thomas Hodgkin, en oxfordutbildad akademiker - lärare och historiker. De fick tre barn.

1994 avled Dorothy i sitt hem i den lilla byn Ilkington, där hon som pensionär och änka bodde i ett stort hus. 1997 utkom journalisten Georgina Ferrys biografi över Dorothy Hodgkin, hittills den enda kvinnliga brittiska forskaren som fått ett Nobelpris.

I programmet får vi höra Hodgkin själv från sina framträdanden vid Nobelpristagarmötena i Lindau i Tyskland. Vidare medverkar hennes medarbetare på 1960- och 1970-talen Eleanor Dodson (se längre intervju nedan) samt Elspeth Garman, professor i molekylär biofysik i Oxford. I programmet medverkar även Anders Bárány, Nobelpriskännare, Elspeth Garman, professor Oxford University och Eleonor Dodson, professor vid University of York.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista