Mellan hjärnkameran och divanen - neuropsykoanalys

20 min
En ny trend inom psykoanalysen vill närma dagens hjärnforskning med den psykoanalytiska synen på det psykiska, det subjektiva. Mark Solms, professor i neuropsykologi från Cape Town, har myntat "neuropsykoanalysen", och menar att psykoanalytikerna nu bör jämföra vad hjärnkameror visar/vad hjärnskador pekar på med psykoanalysen.

Framtidens psykiatri kommer att baseras på kunskap om känslolivets hjärnmekanismer, för det är det mentala störningar handlar om i grunden, säger Marc Solms, initiativtagare till International Neurosychoanalysis Society, med hemvist i London och med 600 medlemmar runt om i världen.

Psykoanalytiker bör eftersträva överensstämmelse mellan sina teorier och det som faktiskt andra forskare får fram med hjälp av hjärnkameror, anser han.

Marc Solms har rört om i den psykoanalytiska grytan därför att han är beredd att ändra på grundläggande antaganden hos psykoanalysens fader Sigmund Freud. Exempelvis nämner han att studier av barn som fötts utan cortex, utan hjärnbark, att de uppenbarligen visar tecken på medvetenhet, något som inte stämmer med Freud, som utgick ifrån att det medvetna jaget har sin plats i cortex.

En diskussion av sådana samband, mellan teori och vad modern hjärnforskning visar på, kommer vi att få se mer av, menar Marc Solms.

Solms idéer diskuteras från ett filosofiskt perspektiv i en bok av psykoanalytikern Gunnar Karlsson, Psykoanalysen i ny belysning (symposion).