Johan Bergendorff: Jämförelsesjukan

3:27 min
Jag traskar runt i gaykvarteren i San Fransico och tittar in genom gymmens skyltfönster. Där inne svettas välsvarvade män och kvinnor på löpbanden. Två tredjdelear av amerikanerna är överviktiga eller feta, men inte här i Castro-distriktet. Här dricker folk färspressad juice på grönkål och broccoli, flexar svällande biceps och spänner upp tydliga tvättbrädor.

Jag blickar ned på min egen egen mage som mest minner om en tvättbalja. Så inser jag att nog håller på att bli sjuk - jämförelsesjuk - och jag är inte ensam.

I forskarna Wilkinson och Picketts imponerande bok "jämlikhetsanden" som jag läser om på flyget hit visas i studie efter studie att de jämlikaste delstaterna i USA som Alaska och Utah och de jämlikaste länderna i världen som Sverige eller Japan, också är de friskaste. Oavsett vad som mäts: fetma, psykisk sjukdom, allmän livslängd, tonårsfödslar, skolprestationer, drogberoende, spädbarnsdödlighet eller mord.

Det är inte den genomsnittliga levnadsstandarden som avgör folkhälsan när väl en befolkning har till livets nödtorft, utan hur stora skillnaderna är mellan rika och fattiga. Hur man klarar sig i den sociala hackordningen helt enkelt.

Om grannen har betydligt högre inkomst än man själv så kan sådana jämförelser börja tära på psyket och hälsan och fräta sönder förtroendet mellan människor. Man blir jämföresesjuk med andra ord. Inte ens de rikaste gynnas i ett ojämlikt land som USA, enligt Wilkinson och Pickett. Landet spenderar dubbelt så mycket på vård per person som Sverige, ändå är medellivslängden flera år kortare här.

Jag snubblar nästan till på trottoaren. Ett sovande blått fleecefiltsbylte sticker ut från porten på en skönhetsklinik. Intill står en ny rullstol. Skyddsnätets maskor är mycket glesa här.

Kanske hänger allt på åt vilket håll man jämför sig. Som pojken Ingemar i filmen Mitt liv som hund, vars mamma är lungsjuk, men som tröstar sig med att det kunde varit värre. Han tänker ofta på hunden Laika som skickades upp i rymden utan tillräckligt med mat eller syre och offrades för vetenskapen. Eller killen som skulle snedda över en idrottsplats och fick ett spjut igenom bröstet. Han måste blivit väldigt förvånad, utbrister Ingemar lakoniskt.

Det är mer hälsosamt att jämföra bakåt i tiden, tycker megafilantropen Bill Gates i sin senaste årskrönika. Var mänskligheten stod för 25 år sedan och idag till exempel, som enligt Gates är ett bevis för att välgörenhet och bistånd inte är bortkastat.

Barnadödligheten har faktiskt halverats, liksom andelen extremt fattiga människor. Sjukdomar som polio och guinea mask kan snart vara utrotade från jordens yta tack vare massiva vaccinations- och hälsokampanjer.

Andelen människor som svälter har minskat. Dubbelt så många äter istället för mycket och dör av det. Men inte här i gaykvarteren. Här ser jag nästan bara sjukt snygga och grymt lyckade kaliforniabor äta grönkålsmüsli och dricka lönnvatten. Men jag tänker inte jämföra mig med dem idag.

Johan Bergendorff
Global hälsokorrespondent, San Francisco