Vågar inte ta med min son på alla matcher

29 min

Daniel Tisell älskar att se IFK Göteborg. Men när laget möter tex AIK tar han inte med sig sin 6-åriga son. Hur drabbar våldet och hatet alla hängivna som tar avstånd från våld och könsord?

- Det är inte det att det uttrycks vrede och så, det kanske man kan ta, men det är säkerheten runtomkring och det här med bengaler och slagsmål. Man vet aldrig, så jag känner mig inte trygg såna matcher. Själv går jag gärna, men jag tar inte med mig en 6-åring, inte idag, säger Daniel Tisell om högriskmatcher som de mot Stockholmslagen.

Fullsatta läktare. Sång, glädje och otämjd passion - den positiva supporterkulturen. Men ändå inte alldeles självklar.

Tendens fortsätter serien om fotbollssupporterkulturen och samtalar med några hängivna supportrar om det hårda språket på läktarna, rädslan för våld och om man verkligen kan ta med sig barnen på alla matcher.

- Det är ju tudelat det där. För det är ju de där matcherna där det är mycket rivalitet, mycket passion och ja man kanske kan kalla det någon slags hatstämning också, de matcherna är ju de som jag tycker det är roligast att gå på och det är klart att det färgar av sig på mina barn också, säger Pontus Bäckström som tar med sig tonårssönerna och ibland sin 8-åriga flicka på såväl hemma- som bortamatcher.

En som arbetar med att främja en positiv supporterkultur är John Pernsved som är en av två SLO:er, Supporter Liaison Officers i Gais, supporterombudsman kanske man skulle kunna översätta det till på svenska. Det är en relativt nyskapad funktion inom svensk fotboll som haft stor framgång runtom i Europa. Tanken är att de ska vara länken mellan klubben och supportrarna och i förlängningen skapa en positiv atmosfär så att fler vill gå på fotboll.

- Supportrarna blir ju lite undervärderade eller underskattade. De blir sedda nästan som idioter i många sammanhang. Det är de inte, de är ju vanliga människor liksom som vill att Gais ska må bra och så många som möjligt komma på våra matcher också. Låter man supportrarna ta ansvar för detta och arbeta för att det ska bli bra för alla så är det nog enda vägen att gå, säger John Pernsved 

- Just gällande språkbruket på läktaren så har man sett en markant skillnad på bara ett par-fem år. Förr kommer jag ihåg när man själv stod och sjöng att någon var homosexuell eller bög men det finns ju inte i ens värld att göra det idag. Och det är ju ingen som har kommit in utifrån och sagt att nu får ni sluta med det här. Då finns det en risk tror jag att det hade blivit tvärtom, då hade folk fortsatt för att det är kul. Men där har supportrarna själva genom åren tagit ett stort ansvar. Även om man tycker det är kul att gå på fotboll och gapa så kan man ju inte säga vad som helst liksom. Man får ju tänka sig för lite även om man är fotbollssupporter.

Reporter Emil  Östlund

emil.ostlund@sverigesradio.se


Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".