Eurokrisens politiska pris

55 min

I eurokrisens spår: Europas politiker som lånat till välfärd tvingas nu skära ned, men vilka blir konsekvenserna? Reportage från ett resignerat Portugal och ett Spanien där medborgare organiserar sig. Gemensamt är misstron mot etablerade politiker - men vilket blir det politiska priset av den ekonomiska krisen? Röster från London, USA och Japan om ett system under omprövning.

Miljontals europeer har de senaste åren fått väldiga svårigheter på grund av eurokrisen, en kris som akut förvärrats under sommaren. Den brukar förenklat förklaras med att marknaden tappat förtroendet för svårt skuldsatta EU-länder, framför allt i Sydeuropa, och nu hellre placerar sina pengar nån annanstans. Hög arbetslöshet och minskade skatteintäkter bygger på spiralen ytterligare. Mötena i Bryssel avlöser varann, och krav har hela sommaren ställts på att Spanien, Grekland, Italien och Portugal ska, som det heter, reformera sina välfärdsystem eller kort sagt skära ned för att minska statens utgifter.

"Strama åt" och "dra åt svångremmen" är återigen honnörsord - men vad betyder det för de som reda har lite? I media pratar man mycket om vikten av att marknaden har förtroende för att politikerna reder ut krisen. Men vad händer om medborgarna tappar förtroendet för de de väljer, för hela det politiska systemet? Konflikts Lotten Collin gav sig ut på en resa i krisens spår - från resignationens Portugal till indignationens Spanien. Från Lissabon till Madrid. Å resan börjar i ett gathörn nära torget Marques de Pombal i Lissabons centrum, där står Arminda Sereno och säljer glass.

Det land som ligger riktigt illa till, i eurokrisens epicentrum, är Grekland. Där har protester rasat på gatorna i flera månader, och regeringen har haft stora problem med att blidka både demontranter och de EU-länder som tvingats ge lån till det krisdrabbade grekiska ekonomin. Greklands utrikesminister Stavros Lambrinidis var i veckan i Sverige och höll föredrag på utrikespolitiska institutet i Stockholm. Konflikts Mikael Olsson gick dit för att lyssna. Han ringde också upp den brittiska journalisten och författaren Polly Thoynbee.

I Spanien finns en annan berättelse. Den om 15 maj-rörelsen eller "dom indignerade" som de kallats; demonstranterna som fortsatt demonstrear runt om i spanien ända sedan mitten på maj.

Den spanska krisen har blivit alltmer akut de senaste månaderna. Flera av Spaniens så kallade autonoma regioner kan inte längre betala lönerna till sina anställda, och har ställt in betalningar till apotek, bilbärgarfirmor, sophämtare och andra verksamheter som är direkt beroende av statlig finansiering. Regeringens och regionernas nedskärningarna slår hårt mot medborgarna, som tydligt visat sitt missnöje.

Men till skillnad från Grekland och Storbritannien har protesterna i Spanien aldrig urartat till våld. Och kanske inte heller därför gjort nåt avtryck i internationell media. Det trots att hundratusentals ungdomar har belägrat spanska torg och gator i över tre månader. Lotten Collin sökte upp 15-majrörelsen men började på realisation i gränsstaden Merida i den fattiga spanska provinsen Extremadura.

För några veckor skrev den den inflytelserike, konservative kolumnisten Roger Cohen en krönika med rubriken "The age of outrage". Han menar att vi lever i upprördhetens, indignationens, raseriets tidsålder. När Mikael Olsson ringer upp Roger Cohen berättar han om sin artikel. Han ser likheter mellan demonstrationerna och upploppen på den norra och södra sidan av Medelhavet, mellan nordafrikanska diktaturer och europeiska demokratier. Drivkrafterna: dåliga framtidsutsikter och en känsla av vanmakt finns på båda sidor, även om statskicken är väsensskilda, menar han.

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Lotten Collin

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".