Hög dramafaktor i bevakning av grekkrisen och wallraffandets gränser

32 min

Det har rapporterats om ödesdag, på ödesdag, på ödesdag för Grekland. Trots att experter tonar ner betydelsen av enskilda turer. Det grekiska dramat har satt journalisternas pedagogiska förmåga ordentligt på prov. Vi frågar oss hur man gör för att göra en till synes obegriplig verklighet begriplig och hur de svenska medierna lyckats med uppgiften. Veckans stora tv-nyhet var köpet av OS-rättigheterna. Vad betyder det att en ny aktör kliver in och varför är det så dyrt? Och så om den klassiska, men omstridda, journalistiska metoden att wallraffa. Var går de etiska gränserna när metoden flyttat till nätet?

Hög dramafaktor i bevakning av grekkrisen
Veckans grekiska drama har satt journalisternas pedagogiska förmåga ordentligt på prov. Vändorna har varit många, krångliga och byråkratiska och till och med de mest erfarna journalisterna har i veckan beskrivit läget som förvirrat och svårförståeligt. Ny information, om nya vändor och utspel kommer hela tiden. Hur kan man som nyhetsredaktion göra den här verkligheten, som lätt kan framstå som obegriplig, begriplig? Vi har tittat närmre på det svåra uppdraget att förklara Grekland och på hur de svenska redaktionerna lyckats med uppgiften. Reporter: Karin Hållsten

Ny aktör tar över OS
En stor mediesnackis vid sidan av det officiella Almedals-programmet har varit det svindyra köpet av OS-rättigheterna, där en ny stark aktör nu klivit in. Vi stämde träff med en tv-chef och en tv-analytiker för att fråga hur de ser på veckans stora tv-nyhet och för att reda ut varför sporträttigheter är värda så oerhört mycket pengar. Reporter: Lars Truedson

Gammal grävmetod på nytt sätt
Idag behöver du som journalist kanske inte fysiskt lura dig in på ett hemligt möte för att få information om en dold verksamhet – det kan räcka med att lyckas nästla dig in i rätt Facebookgrupp. Senast nu förra helgen till exempel, hade Aftonbladet en granskning som gjordes just med hjälp av fejkade Facebook-konton om hur IS rekryterar genom det sociala forumet. Sätten att wallraffa på har utan tvekan blivit fler och enklare än under förra seklet då den tyske journalisten Günter Wallraff gav metoden dess namn. Men påverkas etiken när wallraffandet flyttar ut på nätet? Finns det en risk att metoden – allt eftersom den blir enklare och snabbare – också används mer oreflekterat? Och vad får det i så fall för konsekvenser? Reporter: Therese Rosenvinge

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".