Forskare får betala dyrt i krisens Spanien

20 min

Forskare som söker sig utomlands, forskare som får sparken, investeringar som gjorts i onödan. Det blir resultatet när den spanska budgeten för forskning skärs ned med närmare en fjärdedel i år. På tre år räknar man med att nedskärningarna sammanlagt når 30-35 procent.

- Den spanska staten skär ned med 23 procent, bara i år, det är vansinnigt, säger professor Alicia Duran vid Instituto de Ceramica y Vidrio, keramik- och glasinstitutet vid Universidade Autonoma utanför Madrid.

Hon berättar även att det pågår nedskärningar vid universiteten, gjorda av regeringarna i landets olika regioner. Sammantaget betyder det att Spanien inlett en rejäl krympning av sina forskningsinsatser. Orsaken är givetvis att alla måste skära ned í den ekonomiska krisens spår, eftersom Spaniens banker ligger illa till och hjälp från EU förväntas.

Men forskarna tycker att det är orättvist att den generella bantningen ligger på bara 16 procent, medan forskningen drabbas betydligt värre: 22,5 procent.

Bantningarna ligger inte heller i linje med utfästelser gentemot EU att söka öka forskningens andel av BNP. I Spaniens fall ligger den på blygsamma 1,3 procent, medan målet i EU är tre procent, en nivå som länder som Tyskland, Sverige och Finland redan tangerar.

Men forskarna söker protestera mot bantningarna. Bland publicerades på nätet ett öppet brev, Carta Aberta, där man krävde av de politiska ledarna att öka andelen av BNP och undvika en politik där forskningsanslagen går upp och ner (a cyclic policy for R&D). En av initiativtagarna till brevet, som fick över 20.000 forskare i Spanien och i Europa att skriva under, var rymdforskaren Amaya Moro-Martin:

- Jag har arbetat i elva år i USA, när jag fick veta för att Spanien inrättat ett stipendiatprogram (Ramon y Cajal) för meriterade forskare som ville återvända till sitt hemland och ta med sig sin forskning. Det nappades jag på, men nu har regeringen strypt möjligheterna att fortsätta på programmet och jag för min del måste nog fortsätta min forskarkarriär i USA igen.

Amaya Moro-Martin fick in en debattartikel i den vetenskapliga tidskriften Nature i början på 2012 som beskrev läget i Spanien. Litet oväntat fick hon svar av Spaniens högst forskningsansvarige (efter regeringsskiftet i julas), statssekreteraren Carmen Vela, som skrev att i ett ekonomiskt kärvt läge, måste det skäras överallt, även inom forskningen, och att man i detta läge bör prioritera spjutsspetsforskningen (excellence research).

Carmens Velas svar bemöttes av en mängd inlägg på nätet, från forskare som ansåg sig förolämpade och förringade. Till saken hör att i Spanien lades ministeriet för forskningsfrågor ned vid årsskiftet, och forskningsfrågorna inordnades under ekonomiministeriet, vilket många ansåg signifikativt för politikernas ringa intresse för forskning.

Men Spanien har strukturella problem med forskningssystemet, som kommer upp till ytan nu när det ekonomiska läget är kärvt. Det menar Luis Sanz-Menendez, statsvetare, som arbetar med forskningsfrågor inom organisationen för ekonomiskt samarbete OECD.

- När statssekreteraren skrev att landet kanske inte behöver ett biomedicinskt center och en science park in varenda regioner, 17 stycken, hade hon kanske rätt. Man måste undvika dubbleringar och onödiga investeringar, menar han. Systemet med forskare som är fastanställda statstjänstemän, och som sitter säkert på sina poster, oavsett forskningsresultat, gynnar inte utvecklandet av "excellence", alltså bidrar ej till att kvaliteten på forskningen ökar.

Går det spanska forskningssystemet mot en kollaps? Ja, kritikerna menar det, eftersom det blir mindre och mindre pengar till rena forskningen. De pengar som finns kvar används i första för att betala lönerna till de fastanställda, säger Alicia Duran, keramik- och glasinstitutet, ett av de institut som staten genom vetenskapsrådet CSIC finansierar.

Men vetenskapsjournalisten Alicia Rivera på dagstidningen El Pais menar att någon kollaps än så länge inte är förestående: "De allra bästa forskarna och institutionerna har inte drabbats än, de fortsätter arbeta som vanligt, men Spanien riskerar att förlora 10-20 år av utveckling, eftersom stipendiatprogrammen bantas och unga forskare flyr landet", menar hon.

Det har också inträffat att forskare fått sparken, som till exempel i Valencia-fallet, där det handlar om privat institution utan det statliga anställningsskyddet som skurit med halva sin verksamhet. Molykylärbiologen Rafael Pulido var en av 70 forskare som fick lägga ner sin forskning för ett år sen, när Prince Felipe Research Center befanns stå med en stor skuld som de inte kunde betala.

- Jag söker fortfarande efter ett nytt labb, kanske utomlands, där jag kan fortsätta min forskning. Under tiden sitter jag hemma och skriver på mina ariklar, handleder gamla doktorander och förbereder en fortsättning förr eller senare, säger Rafael Pulido som ledde en forskargrupp kring cancer, nu helt nedlagd.

Diskussionen i Nature finner man här:

Spanish changes are scientific suicide, 15 februari 2012

Turn Spain’s budget crisis into an opportunity, 6 juni 2012.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".