Jan Andersson: Om bilden av treårige Aylan och storpolitiken i Bryssel

3:31 min

Utrikeskrönikan den 16 september 2015. Bryssel.

Bryssel Onsdag.

Det är en för mig helt outhärdlig bild att titta på. Bilden av treårige Aylan som ligger död på stranden i semesterorten Bodrum i Turkiet. Han ligger i strandkanten. Den röda t-shirten är våt.

Jag har tyvärr sett många döda småpojkar och småflickor i jobbet genom åren. Döda barn i ruinerna efter ett raketanfall som riktats mot ett hus i Gaza där Israel misstänkte att det låg en fabrik som tillverkar bomber. Eller små barn som låg i just den där barnvagnen vid trafikljuset vid självmordsattentatet av en palestinskt självmordsbombare i Haifa i Israel.

Jag har sett fler döda barn - det är fruktansvärt att se döda barn.

Det spelar egentligen ingen roll om ett barn dött av en sjukdom, i en olycka, i ett krig eller naturkatastrof eller om barnet var på flykt.

Tänk vad många drömmar som världen går miste om när ett barn dör.

Du som lyssnar har kanske egna barn. Det har jag - jag har två små barn. Jag är alltså en pappa. En pappa som älskar att bli kallad för just "pappa" - något av det finaste som jag vet...

Aylans pappa får inte höra när Aylan ropar pappa igen.

Bilden av Aylan i sin röda t-shirt på stranden där i Turkiet spreds blixtsnabbt över hela världen. Hans familj var på flykt - hit till Europa - men deras båt förliste. Även Aylans storebror och mamma drunknade. Bara pappan överlevde katastrofen.

Bilden av Aylan har också kommit att påverka storpolitiken här i Bryssel. Och till exempel i Luxemburg där EU:s utrikesministrar träffades för någon vecka sedan. Då frågade jag EU:s utrikeschef Mogherini hur hon reagerade på bilden av Aylan.

Hon sa också att hon tyckte att det var fruktansvärt att titta på bilden men menade också hon som politiker inte skulle bli så handlingsförlamad att hon inte kunde fatta nödvändiga beslut, och att det var också det som hon förväntade sig av politikerkollegorna - att dom också skulle fatta nödvändiga beslut.

Som politisk nörd är Bryssel platsen för mig som man ska vara på om man är journalist.

Som politisk nörd kan jag också bli väldigt frustrerad över beslut som fattas eller inte fattas, eller som dröjer timme ut och timme in. Så var det i måndags kväll när migrations- och justitieministrarna träffades här i en av dom stora mötesbyggnaderna för att hitta en långsiktig lösning på flyktingkrisen. Det blev inget beslut i måndags kväll. Kanske blir det ett resultat om en månad.

Treårige Aylan fanns genom dom fasansfulla bilderna från Bodrum också med på mötet i måndags - i mångas tankar - det vet jag.

-Trots att det inte fattades några avgörande beslut för att hitta en lösning på flyktingkrisen - fast märkligt måste jag ändå säga att det är... Allt handlar om tid - den politiska gånggången var helt enkelt inte redo att slå här i Bryssel i måndags kväll - fast finns den tiden egentligen...?

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista