Veckans ord: ID

3:16 min

Nu är det dags för veckans ord där en av kulturradions medarbetare fångar ett ord i tiden - ett begrepp som säger något om vår tid, här och nu. Naila Saleem fastnade för ordet ID som i ID-kontroll.

ID som i id-kort, id-kontroll. Ett kort och koncist ord till form och innehåll. Ett bevis på att jag är jag och inte du. Ett kort som också behövs i vardagen som när man hämtar ut postpaket, går till läkaren och efter att riksdagen röstade igenom en ny lag även när man reser från Köpenhamn till Malmö efter den 4 januari. Detta för att avskräcka flyktingar från länder som Syrien och Afghanistan att ta sig hit och söka asyl. Få flyktingar har de nödvändiga papperna att visa upp och när jag tre dagar efter att id-kontrollerna infördes på Kastrup intervjuar jag en indisk författare påminns jag om hur olika man här och där (och med där menar jag ett inte bara Indien ut en större utanför Europa-värld) ser på både ordet och på att uppgifterna på dessa identitetsbevis ska vara tillförlitliga.

Egentligen, berättar Uday Prakash när jag pratar med honom, är jag född 1952 men i mina handlingar står det 1951. Det var min pappa som tyckte att första januari 1951 var ett bättre datum än första januari 1952. Det var ju första dagen på ett nytt halvsekel och min pappa ville att jag skulle vara med där i början på det nya, säger Uday Prakash. Hans pappa var och är inte ensam om att välja datum när officiella dokument ska fyllas i för diverse id-handlingar.

Nä detta med att välja gynnsamma datum utifrån sin tro eller av andra skäl är inte så ovanligt om man beger sig bortom våra gränser.

En släkting till mig behövde för många många år sedan ett pass och la till några år på sin ålder för att säkert få det där åtråvärda dokumentet. Id-handlingen var här synonymt med ordet frihet. Senare försökte hen rätta till detta för att återfå sin riktiga ålder men se det var inte så lätt när svensk byråkrati mötte en annan ska vi kalla det mer flexibel syn på födelsedatums exakthet. Hen fick gå i pension för tidigt, kanske inget som sörjdes så där intensivt men andra bekanta som måste jobba några år extra efter sina verkliga 65 kanske grämer sig desto mer.

När jag rest runt i Sydasien har jag många gångar mött män med vältummade id-dokument som de bär med sig i skjortans bröstficka. Papper som är lika viktiga som våra för att lösa livets olika utmaningar. Det är bara det att själva uppgifternas korrekthet på dessa ljusbruna ark inte alltid överensstämmer med verkligheten. Men så registreras inte barnafödslar på något BB utan processen är en annan och där spelar som sagt gynnsamma datum in liksom bristande läs- och skrivkunnighet eller huruvida man har pengar i plånboken eller inte. Mycket kan sägas om dessa länders samhällsutveckling men inte står den ensamt och faller med id-kortens korrekthet vill jag nog ändå våga påstå. Det är ju ändå bara en papperslapp eller en plastbit, livet och ordet rymmer långt många fler dimensioner än en odiskutabel sanning vill jag hävda. Inte på Kastrup dock, där blir krocken mellan skilda sedvänjor frontal och fundamental.


Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".