Ett avsnitt från OBS
10 min
En dag i varuhuset
Ons 03 feb 2016 kl 13:04
Hur ska man förstå shoppingcentrets idé? Det gäller att inte ha bråttom, konstaterar författaren Dan Jönsson. Därför bestämmer han sig för att tillbringa en hel dag i ett köpcentrum.

När jag var liten och någon frågade mig vad jag skulle ta med mig till en öde ö, om jag fick välja en enda sak, brukade jag svara: ett varuhus. Som många andra i min ålder hade jag förstått att det var det perfekta svaret på en omöjlig fråga - ungefär som när man på frågan vad man skulle önska om man bara fick en enda önskning skulle säga: att alla mina önskningar går i uppfyllelse. Sedan dess har jag blivit äldre och tråkigare, och insett att den sortens svar inte var något svar på frågan överhuvudtaget utan mer ett sätt att komma runt den, ungefär som när politikerna säger att frågan är fel ställd. Men det hindrar förstås inte att "varuhus" fortfarande är det perfekta svaret på en omöjlig fråga. Nämligen: vad är viktigt? Eller, något mer dramatiskt uttryckt: vad är meningen?

Det är tidig förmiddag och jag sitter just och ångrar en torr kanelbulle på ett kafé i en av ljusgårdarna på ett av södra Sveriges största shoppingcenter. Jag har bestämt mig för att tillbringa en hel dag här, från gryning till skymning. Jag fick idén för några veckor sedan, när jag körde förbi för att snabbt köpa nytt bläck till skrivaren och fick någon sorts, vad ska jag kalla det, kulturchock? Det var en vanlig torsdag, sent på eftermiddagen, och inne i den väldiga shoppinghangaren ett litet stenkast från motorvägen pågick en invigning av något slag. Det var musikframträdanden och gratismat, cirkusclowner och akrobater. Jag tror Charlotte Perelli var där. Det var så mycket folk så man fick klämma sig fram mellan barn- och kundvagnar, täckjackor och ballonger, trängseln var inte på något vis hysterisk eller obehaglig, den var bara massiv.

Och något i denna massiva, vilande trängsel fick mig att tänka att orsaken till att jag alltid har avskytt köpcenter är att jag nog aldrig har gett dem tid. För att förstå shoppingcentrets idé, eller för att alltså utrycka det något mer dramatiskt: meningen, fungerar det inte att ha bråttom. Köpcenter kan verka stressiga på ytan, men sedda inifrån är de platser för avkoppling och rekreation. Det handlar om att ge sig tid och slappna av. Här finns hotell, kaféer och restauranger. Från min stol vid det cirkelrunda räcket har jag utsikt över den än så länge ganska ödsliga gallerian där en bokhandel och några klädbutiker just har rullat upp sina jalusier, ut mot svängdörrarna och den stora parkeringen som börjar fyllas på. Ur högtalarna i det ljusglittrande taket strömmar musik på låg volym som överröstas av slamret från kaffemaskinen och det ekande sorlet från de inströmmande kunderna, över parkeringen har den låga vintersolen just grytt och några hundra meter bort forsar den eviga trafiken på motorvägen. Men den hörs inte.

Gruen-effekten brukar den kallas, den där kraften som får oss att komma ut med två par jeans när vi egentligen bara skulle ha ett par strumpor. Eller en brödrost, när det var skrivarbläck vi skulle ha. Victor Gruen var en österrikisk arkitekt som reste till USA efter andra världskriget och ritade världens första shoppingcenter, i en sovstad som hette Southdale i Minnesota. Som många andra europeiska arkitekter vid den här tiden drevs han av sociala och politiska visioner, han tyckte sig se hur den bilburna, villaägande amerikanska förortsmänniskan verkade sakna en plats som påminde om den europeiska stadens torg, en plats för kulturella och kommersiella aktiviteter som kunde skapa det där osynliga sociala klistret som håller ihop ett lokalsamhälle. En, som han uttryckte det, tredje plats vid sidan av hemmet och arbetet. Det var denna tredje plats som Victor Gruen ville förverkliga.

Ett halvsekel senare är hela västvärlden full av dessa tredje platser, som ofta helt verkar ha kastat loss från de där första och andra platserna. Platser som den här, belägna vid en motorvägsavfart ett par mil från de städer som de är tänkta att serva, platser helt utan sociala och kulturella ambitioner som istället blivit någon sorts postmoderna vallfartsorter där vi i effektivitetens namn offrar det kanske dyrbaraste vi har, nämligen tid. Gruen-effekten handlar helt och hållet om just tid; Victor Gruen hade den enkla teorin att om ett köpcenter skulle lyckas ekonomiskt gällde det att få folk att vilja stanna där så länge som möjligt; ju mer tid vi tillbringar i en affär desto mer köper vi, och ska vi stanna kvar gäller det att få oss att trivas. Därför är det viktigt med en design som känns tilltalande och inbjudande. Därför musiken, ljusgårdarna, växterna, fontänerna, kaféerna och restaurangerna.

Och visst verkar det fungera. Trots finanskris och klimatmedvetande blir shoppinggalleriorna i Sverige bara fler och större. Teoretiskt sett är det naturligtvis logiskt: köpcentren står som de arkitektoniska symbolerna för en utveckling där fler och fler samhällsfunktioner privatiseras och individualiseras, där marknaden tränger tillbaka politiken. De framtida arkeologer som får på sin lott att gräva ut ruinerna efter vår tids handelstempel lär få problem att tolka innebörden av deras intetsägande betongfasader, det krävs att man har sett dem från insidan, sett utbudet, designen, belysningen, för att förstå deras betydelse. Men inte ens då är det säkert att man får grepp om vad som verkligen är meningen.

Det blir lunch på en av restaurangerna på det nybyggda entrétorget, under en vägg som täcks av hängande gröna växter i tidens stil, och med neonfärgade reklamkaktusar i plast. Bakom den enorma glasväggen med sitt draperi av tusentals små ledlampor mulnar himlen över motorvägens ström av långtradare. I en affär går jag runt en lång stund och känner på det ena plagget efter det andra innan jag bestämmer mig för två skjortor och ett par byxor. Effekten är faktiskt rent fysisk, något som stillnar i kroppen. En… ro, en sorts… förlösning. Två skjortor, inte bara en. Du kan vara hur proppad med kritisk analys som helst, just nu hjälper det inte, detta är konsumtionens primitiva kick och varuhusets bottenlösa mening: begäret som väcks, oron som stegras inför valsituationen och sedan stillas i transaktionens ögonblick. Förlösningen.

Det räcker inte att gå in och sätta sig i en kyrka för att förstå meningen med kristendomen. Man måste tro. På samma sätt är det nödvändigt att delta i konsumtionens ritual för att förstå shoppingkulturens mening. Begäret som väcks, oron som stegras och laddas ur. Gång på gång. Evigt nya löften. Vad jag vet tänkte aldrig Victor Gruen på sina shoppinggallerior som religiösa eller andliga platser, men i själva verket är det precis vad de är, platser där den moderna människan ägnar tid åt kontemplation, prövar sin bestämmelse, söker förlösning. Det låter kanske futtigt, och… ja, futtigt är väl just vad det är. Sett från den ljusa sidan skulle man kunna säga att dessa futtiga, evigt återkommande kris- och frälsningsögonblick befriar den moderna människan från tyngden av de stora, verkligt riskabla frälsningslärorna, från nationella storhetsdrömmar, utopiska visioner, krig och martyrskap. Sedan är det förstås en annan sak att inte heller konsumtionens frälsningslöften alltid gör oss lyckliga utan minst lika ofta besvikna och frustrerade. Men också det är en besvikelse i miniatyr. Ett par för trånga byxor blir det inget uppror av.

Klockan är snart fyra och det börjar skymma över parkeringen. Jag sitter i kafét i ljusgården igen och lyssnar till sorlet av ljud, personalen som travar nydiskade glas, alla röster och fotsteg, musiken i högtalarna som låter som om den kommer ur en djup brunn, en sorts andlig kloak där jag tänker mig att all den existentiella och politiska energi som dagligen sönderdelas och mals ner i detta shoppingmaskineri förs bort och bryts ner. Vi behöver den inte. Det finns inga omöjliga frågor. Bara perfekta svar. Jag har svårt att tänka mig en skarpare bild av vår belägenhet: den pinande blåsten där ute, de mörka vidderna som breder ut sig mellan städerna. De små ledlampornas stjärnhimmel, motorvägens bränningar. Precis som på en öde ö.


Dan Jönsson, författare

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".