Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
9:14 min
Jakten på det gäckande nuet
Ons 10 feb 2016 kl 13:04
Teknologin utarmar inte bara samtiden, den avförtrollar också framtiden eftersom den berövar oss en nödvändig ovisshet. Det menar litteraturteoretikern Hans-Ulrich Gumbrecht.

Vi matas ständigt med uppmaningar om att "fånga dagen" och "leva i nuet". Samtiden är fixerad vid nuet och den medvetna närvaron.

Hur kommer det sig att nuet har blivit så enormt eftertraktat?

Ett svar ger den tyska litteraturteoretikern Hans-Ulrich Gumbrecht i sin bok Unsere breite Gegenwart, Vårt breda nu. Gumbrecht argumenterar för att vår upplevelse av tid skiljer sig radikalt från tidigare generationers.

Poeten Charles Baudelaire beskrev på 1800-talet nuet som ett ögonblick då någonting passerar och inte kan återkallas, men i dag har nuet förlorat sin omedelbarhet. Vi lever i en kronotop, vilket är ett grekiskt begrepp som betyder ungefär tidsrum, som Gumbrecht kallar "det breddade nuet". Vi är fångade i ett nu som översvämmas av förflutenhet, och när vi blickar framåt ser vi bara hot och oundvikliga katastrofer. Hela vår tidsuppfattning präglas av klaustrofobisk tröghet.

I den förra kronotopen, på 1800-talet, uppfattades tiden som en förändrande kraft som inga fenomen kunde undgå att påverkas av. Vi upplevde oss vara på väg genom tiden, längs en linjär kurva av framåtskridande. I dag framstår framtiden inte längre som en horisont av möjligheter och vi drabbas lätt av misstro inför möjligheten att förändra någonting över huvud taget.

Gumbrecht använder gärna orden "vårt" och "vi", även om många av hans utsagor utgår från hans personliga erfarenhet som barn av efterkrigstidens Tyskland. I boken Efter 1945, berättar Gumbrecht om tystnaden som behärskar Tyskland sedan andra världskriget. Det finns ett trauma som är osynligt och outtalat men högst påtagligt; nuet genomsyras av ett onämnbart förflutet. En parallell till det finns i boken Tiden Second hand av nobelpristagaren Svetlana Aleksejevitj, där människor berättar om hur tiden efter Sovjetimperiets fall känns som ett slags andrahandstid, blek, urtvättad och splittrad. Livet i imperiet var ofta fattigt och grymt, men det hade en enkelhet och en helhetskänsla som många saknar.

Samma ambivalenta nostalgi kan man se i Sverige, där det knappt finns något trendigare än att vara retro. Redan på 00-talet blev det vanligt med 90-talstema-fester. Ännu starkare dragningskraft har 50- och 60-talen, åtminstone på medelklassen i de stora städerna. Hos den är inget så inne som att vara omodern, viljan att iscensätta och leva det förflutna, gärna det förlorade folkhemmet. Kanske för att den förflutna tiden alltid framstår som mer enhetlig, mindre komplex och mer autentisk än den man lever i nu.

Enligt Gumbrecht utarmar teknologin inte bara nuet, den avförtrollar också framtiden. Teknologin berövar oss stor del av den ovisshet om framtiden som förut präglade livet. Inför alla situationer har vi välplanerade strategier och förutfattade meningar; i många fall har internet redan kartlagt och undersökt platsen som vi är på väg mot.

Jag kan flera veckor innan en fest kolla upp vilka som kommer dit, vilka de är ihop med, hur lägenheten ser ut och den snabbaste vägen därifrån. Bara för fem år sedan var det mycket svårare att få tag på information. Jag riskerade hela tiden att hamna i situationer jag inte kunde förutse. Det är svårare att vara spontan i dag.

Långt före en utlandsresa planerar jag var jag ska bo, vilka platser jag ska besöka och hur jag ska se ut på bilderna jag tänker kabla ut på sociala medier; jag funderar på vilka kläder jag ska ha på bilderna och ser på Instagram tusentals bilder av människor som redan varit där och tagit selfies.

När jag lägger ut bilderna har det gått flera timmar sedan händelsen de illustrerar ägde rum. Jag längtar ständigt efter det omedelbara nu som jag lägger ut bilder av på internet, men jag når aldrig dit.

Det latinska ordet för närvaro - prae-esse - betecknar något som befinner sig framför oss och som är påtagligt, kännbart. Denna definition av närvaro överensstämmer dock inte med hur vi i vår teknologiska tidsålder upplever världen. Vår uppmärksamhet är oftast någon helt annanstans än där våra kroppar är och det vi har att göra med är sällan fysiskt kännbart för oss. Även om vi inte kan undvika att att "ha" en kropp som vi då och då använder, håller vi på att förlora förmågan att "vara" en kropp, skriver Gumbrecht, som menar att problemen egentligen började med 1600-talsfilosofen René Descartes. 

Han tvivlade på sinnesförnimmelsernas giltighet och myntade den berömda satsen "cogito, ergo sum" (jag tänker, alltså finns jag.) Det cartesianska upphöjande av tänkandet framför kroppen kom att prägla vår upplevelse av oss själva i flera århundraden.

I dag längtar vi istället efter en självförståelse som är starkare rotad i kroppen, vilket gjort oss besatta av kroppen och det kroppsliga; intresset för hälsa, träning och löpning, kan ses som ett utslag av det.

Gumbrecht själv ser sport som en av de mest potenta estetiska upplevelser som finns. När han ser en kropp röra sig mot tiden på en arena upplever han ett slags återförtrollning av världen, en slags sekulär epifani. Inom kristendomen betecknar epifanin gudens plötsliga uppträdande på jorden, inom litteraturvetenskapen ungefär ett plötsligt genombrytande ögonblick av klarhet och insikt.

En ytterligare anledning till att nuet har utarmats är globaliseringen, anser Gumbrecht, som blir besviken när han reser till Brasilien och inser att alla hejar alla på samma europeiska fotbollslag som hemma. Man förlorar sig aldrig i en överväldigande, omedelbar upplevelse som skiljer sig radikalt från den man hade i landet man lämnade igår; allt är ungefär likadant var man än kommer, menar Gumbrecht. Det är här hans analys blir lidande av hans privilegierade vita västerländska perspektiv.

Kanske vore det bra om han prövade att migrera till en ny kontinent; förmodligen skulle nuet drabba honom hårdare då. Den blaserade upplevelsen av nuet som förutsägbart och kroppslöst är säkert giltig för en akademiker som tillbringar en stor del av livet framför en skärm, men knappast igenkännbara för människor som lever med svår smärta, föder barn eller vandrar många mil genom Europa för att ta sig till ett land de inte vet någonting om.

Jag ställer mig också frågande till hans fixering vid nuet. Måste det vara dåligt att inte leva i nuet?

Som bäst mår jag trots allt när jag läser böcker om vad som hände år 1927, planerar för ett projekt jag kommer att genomföra de kommande två åren eller lägger ut en instagrambild av något som hände för tjugo minuter sedan.


Isabelle Ståhl, frilansskribent

Lästips: Hans-Ulrich Gumbrecht - Unsere breite Gegenwart. Suhrkamp, Frankfurt am Main 2010. (Our broad present. Columbia university press 2014)

Hans Ulrich Gumbrecht - After 1945: Latency as Origin of the Present. (Nach 1945. Latenz als Ursprung der Gegenwart. Suhrkamp 2012)

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Läsning 3 : Begäret efter bokstäverna och kropparna Tor 19 apr kl 06:01(10 min)

Kristofer Folkhammar skildrar läsningens attraktionskraft och hur hans skrivande hänger tätt ihop med att komma ut som homosexuell. Det handlar om en cruisingens poetik och förmågan att duga.

Kristofer Folkhammar skildrar läsningens attraktionskraft och hur hans skrivande hänger tätt ihop med att komma ut som homosexuell. Det handlar om en cruisingens poetik och förmågan att duga.

Läsning 2: Den läsande kvinnan är aldrig neutral Ons 18 apr kl 06:01(9:51 min)

I vår serie om läsning tittar Linda Fagerström närmare på ett vanligt motiv: Den läsande kvinnan. Och det visar sig att hon representera allt från dygdighet till lössläppthet och historiens rörelser.

I vår serie om läsning tittar Linda Fagerström närmare på ett vanligt motiv: Den läsande kvinnan. Och det visar sig att hon representera allt från dygdighet till lössläppthet och historiens rörelser.

Läsning 1: Fem skäl för vuxna att läsa barnlitteratur Tis 17 apr kl 06:01(10 min)

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist.

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist.

När Frankrike satte krydda på tillvaron Tor 12 apr kl 06:01(11 min)

Äta gott på lokal är ett ganska sent fenomen, och restaurangens uppkomst en sägen omgärdad av många myter. Och kan en vital restaurangkultur ha någon betydelse för det konstnärliga skapandet?

Äta gott på lokal är ett ganska sent fenomen, och restaurangens uppkomst en sägen omgärdad av många myter. Och kan en vital restaurangkultur ha någon betydelse för det konstnärliga skapandet?

Hoppet behövs i klimatkrisens tid Ons 11 apr kl 06:01(9:37 min)

Hoppet sägs vara det sista som överger oss. Men ofta tycks det vara viktigare att peka på allt som är fel, än att lyfta fram goda exempel. Men hur ska världen då bli bättre? undrar Eva-Lotta Hultén.

Hoppet sägs vara det sista som överger oss. Men ofta tycks det vara viktigare att peka på allt som är fel, än att lyfta fram goda exempel. Men hur ska världen då bli bättre? undrar Eva-Lotta Hultén.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".