Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.
Ett avsnitt från OBS
8:55 min
"En stark brokultur bygger verkliga broar, som klarar belastning"
Fre 12 feb 2016 kl 13:04
De länkar samman stadsdelar, nationer, människor och idéer. De är symboler för det möjligas konst och bokstavligt talat gränsöverskridande. Dan Hallemar menar att fler borde studera broarnas historia.

Det är den tiden på året nu när isen lägger sig. Städernas ytor blir större. Människorna, man kan räkna dem i tusental, kan inte låta bli att prova hållbarheten på sjöarna och gå där man annars inte kan gå. Det som var långt borta kommer närmre. Människan älskar den närmsta vägen. Stigarna vi lägger ut försöker skapa sammanhang där vi tycker att de saknas.

Det är då broar byggs.

När tanken på en bro börjar gro är den svår att stoppa. När tekniken ger oss möjligheten att ta oss till andra sidan är det svårt att låta bli. Bron manifesterar, kanske mer än något annat vi bygger, det möjligas konst. En bro, skriver Georg Simmel i essän Bro och dörr, byggs på en plats där människan har identifierat något som är separerat men som man önskar att länka samman.

En plats där man erkänner att det finns en uppdelning, men en uppdelning som man vill överkomma - det är momentet som skapar bron. Människan sätter upp gränser, men människan överskrider dem också. En bro är en gränsöverskridande handling.

Det kan vara en av de finaste idéerna om det byggda. Att länka samman, att öppna upp städer med broar. Mycket som är byggt kan betraktas som tomma gester, som fyrverkerier, men inte broar. En bro byggs på den plats där allra flest passerar.

"Av alla de ting som människan bygger", skriver Ivo Andric sin bok Bron över Drina, "är inget i mina ögon bättre och mer värdefullt än broar. Broar är viktigare än hus, lyser starkare än tempel, för de är ämnade för fler människor; de är allas egendom och lika för alla, användbara, alltid uppförda på ett meningsfullt sätt".

Broar skapar mening, kanske är det därför de ofta blir krigets första offer.

Ett av de tydligaste exemplen på det, är bron i den bosniska staden Mostar. Bron över Nretva i Mostar ritades av den Ottomanska arkitekten Harjrudin och byggdes 1566. Det var en bro på vägen mellan det ottomanska riket och nuvarande Dubrovnik. Staden Mostar fick sitt namn från ordet Mostari, brovaktare.

Den 9 november 1993, under belägringen av Mostar, totalförstördes bron av det bosnienkroatiska stridsvagnsartilleriet. Författaren Slavenka Drakulić skrev i Dagens Nyheter samma år, att människor grät när bron rasade, och att vi sällan konfronteras "så oförmedlat, så klargörande med förgängligheten som när ett monument över vår civilisation utplånas".

Civilisationen i det här fallet handlade om att leva tillsammans. Att överskrida gränser som religioner, kulturer och fördomar har satt upp.

2004 byggdes bron i Mostar upp igen. Bit för bit rekonstruerades den till exakt den form den en gång hade. Den förklarades som världsarv av Unesco. Internationella dignitärer och världspressen var samlad för att högtidlighålla återuppbyggandet av denna symbol. Bron i Mostar är, skrev Unesco, "en symbol för försoning, internationellt samarbete och samexistensen av olika kulturella, etniska och religiösa samhällen".

Innan kriget var Mostar den stad - i det som då hette Jugoslavien - där mångkulturen var störst och blandäktenskapen flest. Efter kriget, och efter brons återuppbyggande 2004, är staden Bosniens mest segregerade. Bron som hade varit en väg som band samman kulturer blev efter kriget en bro mellan olikheter skilda från varandra.

Jag träffade arkitekten Senada Demirovic från Mostar och hon berättade att bron förvisso stod där igen men den var inte en bro byggd som en port mellan de olika sidorna, utan snarare en mur.

Den hade blivit en symbol, ett fyrverkeri, en attraktion, ett vykort. En symbol som bron alltid varit. Många som flydde från Mostar har berättat att de har bilder på bron på väggen i sina nya hem. Men en symbol räcker inte, den måste följas av en rörelse.

När vi kliver ut på en bro fördelar den tyngden. I en essä i London Review of books 2013 skrev Philip Nobel om broar: "När du än kliver ut på en bro fördelas din vikt, en del till ena stranden en del till den andra, och vidare ner till berget under. Om den byggda strukturen ska fortsätta att stå när den tar emot nya påfrestningar, måste varje länk i systemet stå emot bördan, kilo för kilo". Din vikt måste mötas av styrkan inbyggd i bron.

Olika tider hittar olika symboler för frihet, inte sällan kopplade till ny ingenjörskonst. Järnvägen, tågstationerna, på mitten av 1800-talet. Bilen från 1940-talet. På 1990-talet blev flygplatsen symbolen för en kultur av fri rörlighet. Flygplatsen var romantisk, den var en värld av möjligheter, en romantik som började avta efter den 11 september 2001. Det de här uppfinningarna har gemensamt är att de skapar nya möjliga rörelser. Hela samhällen byggs om på grund av dem, en del byggs till och med upp kring dessa rörelser.

Det kan därför kännas nedslående att vi lever i en tid där symbolen för vår tids frihetslängtan tycks vara gränskontrollen. Den amerikanska varianten av teveserien Bron utspelar sig på gränsen till Mexiko. Det är en tolkning av berättelsen, som nu på ett kusligt sätt iscensatts också här. Något som sammanbinder, ersätts av något som särskiljer. Bron ersätts av en mur

Den gränsdragningen finns inbyggd i bron. Den sårbarheten finns i den smala passagen. Platsen där flest passerar. När upploppen efter polismordet på Freddie Grey i Baltimore tog fart våren 2015 var det broarna som polisen stängde av. De var strategiska platser som sammanlänkade västra Baltimore med stadskärnan. Broar må vara starka, byggda av ingenjörer, förhindrade från att rasa, störta samman, ens av jordbävningar, men med sin smala midja till passage är de också de mest sårbara. De bär på ett sådant ansvar. De bär på skillnaden.

Och de bär också på vår längtan om att utplåna den.

Precis som Ivo Andric skriver är bron allas egendom, lika för alla och inte minst viktigt användbara. Det är där brons verkliga förändringskraft ligger. I Astrid Lindgrens bok om Ronja Rövardotter är det ett helvetesgap som skiljer Ronja från Birk - Romeo från Julia - familjer, släkter, länder, kulturer, från varandra. En bro kan vara svaret. Att sammanlänka punkter med varandra.

När de stora förändringarna av staden Medellin i Colombia började genomföras på 1990-talet var det genom en linbana från de fattiga, högt belägna områdena och den övriga staden. Idén om länken mellan stadens olika delar.

Vad broar lär oss, vad broars historier lär oss, är att infrastruktur kan göra skillnad.

En stark brokultur är kultur som vill fördela tyngden jämnt mellan två sidor som är olika. En stark brokultur vill sammanbinda det vi åtskilt.

En stark brokultur nöjer sig inte med att prata om broar eller med att se dem som symboler för ideala förhållanden. En stark brokultur bygger verkliga broar, som klarar belastning.

Vi befinner oss i en tid nu där många borde studera broar. Deras kultur, deras idé och deras konstruktion.

Programmet tillhör kategorin: Kultur/Nöje
Alla avsnitt från programmet OBS
Läsning 3 : Begäret efter bokstäverna och kropparna Tor 19 apr kl 06:01(10 min)

Kristofer Folkhammar skildrar läsningens attraktionskraft och hur hans skrivande hänger tätt ihop med att komma ut som homosexuell. Det handlar om en cruisingens poetik och förmågan att duga.

Kristofer Folkhammar skildrar läsningens attraktionskraft och hur hans skrivande hänger tätt ihop med att komma ut som homosexuell. Det handlar om en cruisingens poetik och förmågan att duga.

Läsning 2: Den läsande kvinnan är aldrig neutral Ons 18 apr kl 06:01(9:51 min)

I vår serie om läsning tittar Linda Fagerström närmare på ett vanligt motiv: Den läsande kvinnan. Och det visar sig att hon representera allt från dygdighet till lössläppthet och historiens rörelser.

I vår serie om läsning tittar Linda Fagerström närmare på ett vanligt motiv: Den läsande kvinnan. Och det visar sig att hon representera allt från dygdighet till lössläppthet och historiens rörelser.

Läsning 1: Fem skäl för vuxna att läsa barnlitteratur Tis 17 apr kl 06:01(10 min)

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist.

Världen blir synlig på nytt och det bekanta blir främmande och större. Barn- och ungdomslitteraturen är rik och egensinnig. Och den riktar sig också till dig som är vuxen, säger Karin Nykvist.

När Frankrike satte krydda på tillvaron Tor 12 apr kl 06:01(11 min)

Äta gott på lokal är ett ganska sent fenomen, och restaurangens uppkomst en sägen omgärdad av många myter. Och kan en vital restaurangkultur ha någon betydelse för det konstnärliga skapandet?

Äta gott på lokal är ett ganska sent fenomen, och restaurangens uppkomst en sägen omgärdad av många myter. Och kan en vital restaurangkultur ha någon betydelse för det konstnärliga skapandet?

Hoppet behövs i klimatkrisens tid Ons 11 apr kl 06:01(9:37 min)

Hoppet sägs vara det sista som överger oss. Men ofta tycks det vara viktigare att peka på allt som är fel, än att lyfta fram goda exempel. Men hur ska världen då bli bättre? undrar Eva-Lotta Hultén.

Hoppet sägs vara det sista som överger oss. Men ofta tycks det vara viktigare att peka på allt som är fel, än att lyfta fram goda exempel. Men hur ska världen då bli bättre? undrar Eva-Lotta Hultén.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".