Veckans ord: "Skådis"

3:01 min

Kulturredaktionens teaterkritiker Maria Edström om ett smeknamn som är både intimiserande och patroniserande.

”Vi kommer träffa regissörer, manusförfattare och skådisar” – nåt sånt sa man i trailern till SVT:s nya filmprogram. Skådis. Nyss antog också den populära bibliotekarien i Dagens Nyheter, apropå ett brittiskt experiment att spela Shakespeare onykter att det finns säkert flera Dramaten-skådisar som inte spottar i glaset som gärna skulle göra detsamma. Och om vi bortser från dessa lösa fyllerianklagelser så var det där igen; skådis. Vilken annan yrkesgrupp blir så ihärdigt benämnd med ett på detta vis både intimiserande och patroniserande smeknamn.

”En chaffis höll på att köra på en röris men räddades i sista stund av en plåtis” – så säjer man inte i nyheterna om ett trafiktillbud rörande en chaufför, en rörmokare och plåtslagare. Dirren hade ett hemligt konto på Cayman-öarna, säjer man inte heller. En sjuksyrra glömde att ta bort bandaget på en vaktis – säjer man inte heller – alltså inte i den mediala publika offentligen. Varför detta envisa: skådis?

Kanske tycker man att tiljans folk för skylla sig själva, alla dessa somrar och vintrar, slott och herresäten, din och min och hens sanning – alla exponerar sig ju så skamlöst att vi tycker att vi känner dom. Men då blandar man ihop skådis med att vara kändis, som ju kan vara allt från idrottsmän, till politiker, till opinionsbildare, till författare – dessa kändisar har dessutom fortfarande sina yrken. En doldis har ofta ännu mer sitt yrke, en person som utan att vara känd utövar inflytande inom sitt fält.

Eller så tycker man på nusvenska att kultureliten får tåla att tvålas till lite, att alla de här som går mellan Dramaten och paradvåningen på Strandvägen med sina pälsbrämade ulstrar och vinthundar – att bli kallad skådis är en liten nedrackning man gott kan bjuda på!

Men då glömmer man yrkets historia av mycket låg status, ett kringresande teatersällskap släpptes knappt in i möblerade rum och teatertrupperna har alltid varit beroende av mecenaternas välvilja. De flesta nutida skådespelare är lågt betalda, hårt arbetande, fjärran från de mediala strålkastarna.

Kanske är det här med kroppen, att man också har sin kropp som arbetsredskap? Men inom sporten är också kroppen i fokus – men ingen skulle komma på tanken att kalla Zlatan för en fotis – det kunde man ju kalla en fotbollsspelare? Nej fredlös bleve väl den som dristade sig till något dylikt.

Så sluta med skådis – det är fånigt med alla dessa murvlar vill verkar hej och buss och kram. Sluta nu. Skådespelare heter det och det är ett yrke.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".