Gittan Jönsson – feministiska konst under dryga sex decennier

8:25 min

Sedan tidigt 70-tal har Gittan Jönsson arbetat med en tydlig feministisk och politisk konst. Nu öppnar den första större retrospektiva utställningen av Gittan Jönsson på Marabouparken i Stockholm.

Tidigt 70-tal. Gittan Jönsson gick på Konstfack, på reklamlinjen. När hon var färdig där drogs hon snabbt in i den andra vågens feministiska rörelse. Var med och ordnade Kvinnokulturfestivalen i gamla riksdagshuset och den stora utställningen Vi arbetar för livet på Liljevalchs 1980.

När Gittan Jönsson flyttade till Berlin blev det uppenbart att man inte kommit lika långt med jämställdheten i det nya hemlandet. Det gav inspiration till att intervjua kvinnliga konstnärer både i Stockholm och Berlin för att tala om situationen för just den kvinnliga konstnären. Resultatet är filmprojektet Parallella linjer som inte är helt klart men som man ändå kan se en bit av på Marabouparken. Grunden till detta intresse för ojämställdheten mellan könen finns i Gittan Jönssons barndom och de villkor som familjens kvinnor hade att leva under.

Hon började med att rita, arbetade så med film som i sin tur ledde till måleriet. Det politiska och feministiska budskapet har varit starkt men det har också funnits perioder av helt andra motiv. Hon rör sig ofta i hemmet, med modern som diskade och städade och fadern som kastade diskus och åkte vasaloppet. Hennes kanske mest kända verk är Diskkasterskan från 1978 som är både en hyllning och en uppgörelse med föräldrarnas traditionella könsordning. Men vardagen, barnen som ska födas och tas om hand jämte driften att få skapa finns också där inte minst i hennes bok Prinsessor utan Panik från 2007 som hon gjorde tillsammans med Kristina Abelli Elander.

Flytten till Berlin har också satt tydliga spår i måleriet. Det är mörkare, politiskt, kvinnorna som städar upp i Berlin efter kriget eller Nefertite som tagit med sig dammsugaren till Tahrirtorget i Kairo efter arabiska våren. En central figur i hennes konst är just Dammsugerskan, först porträtterad på oljemålningen Den ensamma mammans semester från 1972 där kvinnan med dammsugaren som enda sällskap tittar ut mot vägen och världen. Sedan dess har Dammsugerskan tagit plats i andra konstnärers verk och städar på hos bland andra Anders Zorn, Pablo Picasso och Marie-Louise Ekman. Sedan 200-talets början finns Dammsugerskan också som keramikfigur.

Naila Saleem intervjuar Gittan Jönsson om hennes konstnärliga produktion.


Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista