Presidenter och känslor: Ekots Daniela Marquardt i Berlin

3:35 min

Berlin onsdag. Så har då vardagen återvänt efter det celebra presidentbesöket. Secret service har packat ihop och barnen får gå ut och leka i trädgårdarna igen.

Också för Angela Merkel är den grå vardagen tillbaka. Om den utåt alltid så behärskade och kontrollerade förbundskanslern därmed också är tillbaka i sitt rätta element, det vet bara hon själv.

Men inte ens hon kunde dölja att hon njöt i de varma vågor av lovord som den amerikanske presidenten gång på gång sköljde över henne under hans dygnslånga besök i mässtaden Hannover. 

Sällan har Merkel, mästaren på att dölja sina känslor, så ofta synts bryta ut i leenden och spontana skratt. Emellanåt synbart förlägen över de översvallande vänskapsbetygelser och den vördnad och respekt som Obama inte missade en chans att uttrycka. Att det var nåt alldeles utöver de förväntade och protokoll-föreskrivna artigheterna undgick inte någon av de många iakttagarna som bevakade varje offentligt steg Merkel och Obama tog, på mässan fingrade och skojande om finurliga uppfinningar och fiffiga produkter, eller ivrigt gestikulerande och förtroligt fnissande på väg in i slottet Herrenhausen där de höll sina samtal.

Det är inte precis något hon är van vid på hemmaplan, där små nålstick från de egna ministrarna hör till de harmlösare påhoppen jämfört med de verbala rallarsvingar som koalitionspartnern från Bayern avfyrar mot Merkel med jämna mellanrum. Inte undra på att hon måste vara hårdhudad.

Den välkomnande uppståndelsen kring den ännu amerikanske presidenten har snabbt återgått till den dagliga förundran över den farsartade presidentvals-cirkusen som utspelar sig på andra sidan Atlanten.

En större kontrast kan man knappast tänka sig till den informella presidentkampanjen som pågår här i all stillhet.

Nu har en tysk president ingen formell makt eller inflytande över det dagspolitiska skeendet. Men för att inte ha något att säga till om är Joachim Gauck en person som man verkligen lyssnar på. Den tidigare pastorn är född under andra världskriget och uppvuxen i Östtyskland där han som 50-åring fick rösta i sitt första och DDR:s enda demokratiska val innan landet blev en del av det återförenade Tyskland.

Med väl valda formuleringar, inte av balanskrav tömda på innehåll, utan i varje bokstav fulla av mening och maning, har han fyllt sin uppgift att förkroppsliga landets sammanhållning, inte minst i tider av politisk kris i flyktingfrågan och bävan inför Tysklands roll i Europa och världen.

Om ett knappt år är hans 5-åriga mandatperiod till ända och nu väntar alla med spänning på om den 76-årige Gauck ska kandidera igen.

Också han kan längta tillbaka till den mer stillsamma vardagen bortom ämbetets förväntningar och uppmärksamhet, har han sagt. Samtidigt som han känner ett ansvar inför det breda stöd han åtnjuter och förhoppningarna om att han ska fortsätta.

Så medan kampen på den amerikanska arenan åtminståne delvis tycks avgöras av vilken kandidat som är minst impopulär, skulle den tyske presidenten om han bara bestämde sig för att ställa upp en andra gång, inte behöva bekymra sig om några motkandidater.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista