Återbesök i apokalypsen

55 min

I somras gjorde vi en hel temavecka om apokalypsen i P3 Kultur. Det kändes som en kul grej. Vi var ju sååå peppade på Viggo Mortensens postkatastrofala Promoe-skägg i kundvagnsvandringsfilmen The Road. Vi fascinerades av de stenhuggna räknetabellernas svar på milleniumbuggen. Ni vet, mayakalendern som tar slut år 2012 och därmed fixar så att Kalifornien tippas ned i Stilla havet och hela planeten rebootas på ett brutalt vis. Och vi får inte glömma Neil Strauss manlighetskrisande domedagsförberedelser i tips- och tricksboken Emergency! Som vi frossade i reportagetexten om den flintskallige rockjournalisten som lär sig slakta getter och packa en bug-out-bag inför dagen WTSHTF (”When the shit hits the fan). Vi njöt av undergången som underhållning. INte bara vi förresten - hela vår kultur älskar ju domedagen. Så länge den inte kommer för nära, alltså. Så länge som nyhetsprogrammen inte börjar kännas som en renodlad trailerverksamhet inför Jordens verkliga undergång.

För sen kom ju allt på en gång: Jordbävningen på Haiti. Jordbävningen i Chile. Pandemilarmen och massvaccineringarna. Det episka klimatkonferensfiaskot i Köpenhamn. Den flygstoppande skandalvulkanen på den där ekonomiska härdsmältan vi känner som Island. Och en hel massa annat. Det började smaka dåligt i munnen. Vi frågade oss: Är undergångsunderhållning fortfarande okej? Eller är det kulturskymning?

Vi kröp ner till vår arkivbunker. Grävde fram några band från förra årets domedagsvecka. Blåste bort dammet. Diskuterade, följde upp och spelade in nytt. Vi uppdaterade helt enkelt vår populärkulturella domedagsångest och resultatet hör du i veckans P3 Kultur.

Vi träffar Tobias, en vanlig svensk man med ovanligt hög katastrofberedskap. Tobias gillar själv inte termen, men är vad man kallar en survivalist – en person som räknar med och förbereder sig på katastrofer, allt från större strömavbrott till atomvintrar. Han berättar om gömda förråd, väskan som innehåller allt man behöver de första 72 timmarna efter undergången och ger sina synpunkter på personlig mognad bland de katastrofberedda – ”pojkar och flickor lagrar vapen och ammunition, men vuxna människor lagrar mat och mediciner”. Reportaget spelades in förra sommaren, men vi söker upp honom igenom och kollar vad det senaste årets händelser betytt för hans livsstil.

I studion får Johanna Koljonen besök av filmkritikerna och populärkulturanalytikerna Teresa Axner och Niklas Eriksson. De diskuterar om det fortfarande är okej att älska apokalypsfilmer, hur blå djungelsmurfar och pensionärers mobilvanor påverkar 10-talets undergångsskildringar och hur njutbar de postapokalyptiska och superkristna Left Behind-böckerna är.

Dessutom gör vi en omläsning av folkhemmets självhjälpsliknande domedagsbibel – telefonkatalogens numera utrensade ”Om kriget kommer”-sidor som innehåller fiffiga tips på hur man handskas med matvaror som smutsats ned av radioaktivt damm. Missa heller inte när vi besöker den postapokalyptiska filmklubben som avskyr Kevin Costner-epik men älskar torra informationsfilmer om livet i ett postnukleärt Storbritannien.

Bunkra upp med konserver och vattenreningstabletter. Vi hörs på söndag.

/P3 Kultur-redaktionen

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista