Ett avsnitt från Kulturpoddar i P1
16 min
Kirunaflytten som tonårsångest
Ons 01 jun 2016 kl 13:03
Ann-Helén Laestadius har skrivit den första skönlitterära romanen som handlar om den stora stadsomvandlingen i Kiruna. I "Tio över ett" riktar hon blicken mot sina barndomskvarter. 

Husen i Bolagsområdet är de första som redan har börjat tömmas och rivas på grund av rasrisken när gruvan i Kiruna blir större och större. Huvudpersonen Maja bor i ett av husen som ska rivas. Hon kliver upp varje natt tio över ett och väntar panikslaget på sprängningarna i gruvan. Sprängningarna som hotar hennes hus, familj, ja hela hennes tillvaro. Hon har en väska packad med kläder till alla i familjen om det värsta skulle hända.

Majas rädsla för gruvan vävs samman med rädslan för andra förändringar i livet. Hennes bästa kompis ska flytta från stan, killen hon blir kär i är son till gruvchefen.

För Ann-Helén Laestadius är boken ett sätt att bearbeta sorgen över att kvarteren i Bolagsområdet försvinner för alltid.

-Jag tar mycket av mina egna känslor kring sorgen över att allt ska försvinna och vemodet i det att förlora sina platser och minnen. För mig är det så viktigt för min identitet var jag kommer ifrån, var jag har mina rötter och vad det är som har format mig, därför är det viktigt att dra handen efter teglet och veta att det var här jag växte upp.

Och romanformen ger också Ann-Helén Laestadius möjlighet att bearbeta sina kluvna känslor kring Kirunaflytten.

-Det är en maktlöshet, men det är också förståelse, det finns inga andra alternativ om Kiruna ska fortsätta finnas. Men det är det som gör det så svårt, du kan inte riktigt vara arg. Så därför låter jag Maja vara extremt arg, hon får förmedla min ilska som jag inte kan stå och gapa ut.

Ann-Helén Laestadius säger att konsten, litteraturen och filmen  är otroligt viktigt i Kirunas stadsomvandling, dels för att bevara minnen, men också för att kunna säga det man tycker och känner.


 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".