Fem minuter om yttrandefrihet: Ola Larsmo

5:00 min

I P1 Kulturs sommarserie delar åtta inbjudna författare, samhällsdebattörer och konstnärer med sig av sina tankar om yttrandefriheten, detta jubileumsår för Tryckfrihetsförordningen. Först ut är Ola Larsmo, författare och ordförande för Svenska PEN.

Det är ett underligt år. Dels firar vi 250-års-jubileet av världens första tryckfrihetsförordning, som antogs av Sveriges riksdag i december 1766. Dels har samtalsklimatet i Sverige förändrats på ett vis som rymmer helt nya hot mot yttrandefriheten.

Det högtidliga först. Det är verkligen något att fira att denna radikala lag antogs av riksdagen, tio år före den amerikanska revolutionen och tretton före den franska. Om den svenska upplysningen satt något avtryck i historien så är det genom tryckfrihetsförordningen. Där slogs fast att förhandscensur för tryckta skrifter i princip skulle avskaffas, låt vara med undantag för religiösa texter. Ur samma tryckfrihetsförordning växte också vad vi idag kallar för offentlighetsprincipen. Vad man ville var att hindra politiska motståndare från att förlama det politiska arbetet genom att missbruka hemligstämpeln. Men vi fick en offentlighetsprincip som ännu är den kanske radikalaste i Europa. Med tiden får TF stor symbolisk tyngd. När svenska makthavare försökt nagga tryckfriheten i kanten har man försökt framställa det som något annat än återinförande av censur. Något som till exempel skedde under andra världskriget TF var helt enkelt radikalare än många av de politikergenerationer som skulle följa efter 1766.

Man kan kalla det för "pandora-paradoxen". Släpper man ut en frihet i världen går den inte att fånga in igen. De vackra orden i den amerikanska självständighetsdeklarationen, om att alla människor är födda lika och försedda med okränkbara rättigheter, skrevs av män som alla var bleka i hyn och varav flera var slavägare. Ändå har generationer av radikaler tagit spjärn i precis dessa ord, som medborgarrättsrörelsen, feminismen och HBTQ-aktivismen. När man öppnat frihetens låda är den svår att stänga.

Men nu har något i denna yttrandefrihet förskjutits. Nyligen kom en utredning från Myndigheten för Kulturanalys som visade att närmare en tredjedel av alla svenska författare idag hotas för vad de skriver. Liknande undersökningar visar på samma situation för politiker, för journalister och konstnärer. Detta är ett nytt inslag i det svenska politiska landskapet - den som yttrar sig offentligt får idag räkna med att utsättas för en massiv lavin av mordhot och hot om sexuellt våld. Av de olika undersökningarna framgår att hoten ofta kommer i skurar och alltså är organiserade. Syftet är att skrämma meningsmotståndare till självcensur. Vi har redan de juridiska redskap vi behöver för att bemöta hatkulturen - om vi tar utmaningen på allvar. Problemet är inte att de lagar som ska skydda yttrandefriheten är för svaga utan att de inte tillämpas. Men hatbrott hamnar bevisligen mycket sällan i svensk domstol.

Framväxten av en hatkultur som syftar till att tysta oliktänkande är idag ett av de största hoten mot svensk yttrandefrihet. Ett annat hot kommer paradoxalt nog från de som vill bemöta hatkulturen. Jag redan hört flera seriösa förslag som syftar till ingrepp i lagstiftningen och tillochmed justeringar av grundlagen, för att komma tillrätta med hatspråket. Kunskapen om arvet från 1766 och vad det betytt för Sveriges utveckling är uppenbarligen för svaga även bland dem som tror sig försvara det fria ordet.

Så kan hotet också se ut - att yttrandefrihetens vänner vill begränsa den för att skydda den. Om vi inte påminner oss om vilken roll yttrandefriheten spelar för framsteget hamnar 1766 års idéer snart på Skansen, som något högtidligt från förr som man putsar av på märkesdagar. Men det är just nu vi behöver dem som mest.

Ola Larsmo


Övriga medverkande:

9 juli: Betlehem Isaak, krönikör och dotter till den fängslade journalisten Davit Isaak.

om Eritrea och kampen för yttrandefriheten.

 

16 juli: Dilsa Demirbag Sten, författare och debattör

om skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter.

 

23 juli: Alex Voronov, politisk redaktör på Eskilstuna-Kuriren

om svenska mediers ansvar i förhållande till TF och yttrandefriheten.

 

30 juli: Minna Knus Galán, grävande journalist på finska YLE

om Panamadokumenten och källskyddets betydelse.

 

6 aug: Lars Vilks, konstnär och författare

om hur man som konstnär lägger upp ett effektivt försvar i rättegångar.

 

13 aug: Aase Berg, poet och skribent

om att vara vuxen yttrandefriheten.

 

20 aug: Makode Linde, konstnär

avslutar med ett hörspel om när orden får konsekvenser.


Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista